Det är namnet på Monika Orskis mycket läsvärda roman om en fantastisk man under andra världskriget. Idag recenserar jag den på DAST Magazine.
Berättelsen om den judiske barnläkaren och barnhemsföreståndaren Janusz Korczak, som inte kunde överge sina skyddslingar utan gick i döden med dem 1942 i Treblinka. Det är inte en biografi utan en roman, med de friheter det ger författaren.
Läsaren möter en författare som skriver en roman om en författare som skriver en roman om en författare. Rörigt? Inte alls. Monica Orskis roman är mycket välskriven och fängslande.
Handlingen växlar mellan Korczak under första delen av 1900-talet och den fiktiva berättaren 29-åriga Elsa 2018. Korczaks eget skrivande börjar med att han vinner en novelltävling och i parallella kapitel får vi följa bägges skrivande.
Bokens nästa vändning griper oväntat tag i mig. Korczak tvingas rycka in som nyutbildad läkare i Tsar Nikolajs armé i kampen mot Japan 1907. Barn i uniform, femtonåringar, frågar om de ska överleva. På ryska, polska, ukrainska. De värst drabbade kan han bara ge morfin. Nutid och dåtid är inte så olika.
Korczaks och Elsas öden flätas samman för läsaren. Han bestämmer sig för att starta barnhem, hon tänker tillbaka på ett liv som föräldralös. Beskrivningen av hur barnhemmet byggs upp är riktigt intressant, ett tredje aha. Barnen behandlas fullt ut som människor och jag konstaterar att boken har mycket att säga till dagens beslutsfattare.
Slutet är grymt. Det vet vi. En aktuell bok som verkligen griper tag!
Monika Orski är författare, litteraturvetare och civilingenjör. Hennes föräldrar är polska judar.