Growing Leaves av Mats Ekman

Jag har läst Mats Ekmans bok “Growing Leaves“. Den handlar om Mona, som vill sjunga och spela och har en talang för det, men som får kämpa för att nå sitt mål när livet sätter krokben för henne.

Growing leaves
Growing leaves

Med ett klurigt och tilltalande berättarspråk rullas historien om Mona upp.  Den börjar när hon är baby och vi får sedan följa Mona en bit på väg genom livet. Ett liv som inte alltid är spikrakt enkelt utan som tar sina svängar och kullerbyttor, såsom liv ofta gör.

Monas liv är musiken, det är ett arv från hennes pappa och farbror. Två karaktärer som jag definitivt gillar, liksom jag gillar berättarrösten beskrivning av dem. Pappan som inte bakar pannkakor utan som kastar upp dem i luften och sen får man välja mellan pangkaka och bomkaka. Fast Mona gillar tjongkaka bäst. Musiken finner jag lite märklig; flickan är född 1980 och gillar Ulla Billqvist? Men även om jag inte riktigt förstår varför musikvalet är så gammaldags uppskattar jag de korta verserna från gamla sångtexter som kommer i texten.

Men boken handlar inte bara om musik, den rymmer spänning och gåtor. Hur kan Mona ha minnen från sin tid som baby? Hur kan Aron 1992 tänka som han gör? Det visar sig att Aron bär på en stor hemlighet och det är han inte ensam om. ”Som åren gick blev livet längre, och för Aron blev livet längre åt två håll”. Det berättas tydligt genom indrag i texten så att man lätt kan följa samtidiga berättelser och de smälter fint samman. I slutet av boken förstår jag.

Tänkvärda delar i texten får mig att läsa extra noga och att uppskatta boken ytterligare. Ett av mina favoritstycken är berättarens råd till Mona, på sid 186-188 i den upplaga jag läst, men det är alldeles för långt att citera så jag har valt ett annat: ”Det behövs inte mer än ett enda felaktigt ord, sagt av misstag, och allt tar en ny vändning. Det händer så mycket oberäkneligt i livets skiften. Utan att det behöver ligga någon ondska bakom.”

Boken riktar sig inte bara till dem som vill sjunga och spela. Den handlar om att kämpa för att bli den man innerst inne känner att man är och vill vara. Som det står på baksidan:

  • Du ville resa
  • Du ville måla
  • Du ville hålla på med hästar
  • Du ville bli atomfysiker
  • Du ville lära dig många språk
  • Du ville hjälpa de fattiga och förtryckta
  • Du ville bli en framgångsrik idrottare
  • DU VILLE BLI DEN DU ÄR

När jag läst boken tänker jag på min egen dröm, att skriva. Jag tänker på alla de blad som vecklar ut sig och glädjen över att se grönskan. Jag tänker på hur de färggranna blommor ska se ut som kommer sedan. För, som Mats Ekman skriver, man måste låta blommorna slå ut.

En person som gör att blommorna slår ut är Mats Ekman själv, i sitt liv som författare. Han har skrivit fler böcker, i olika genrer. En av de senaste är en barnbok ”Hexzilla och Umbolas” och till den finns en trailer som gör mig nyfiken på även denna bok.

Det här inlägget postades i #blogg100, #Blogg52, Författarkollegor, Jag läser och recenserar, Kultur: konst, teater, film, Romaner, Verser och dikter, lyrik och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Growing Leaves av Mats Ekman

  1. Birgitta Svensson skriver:

    Ett enda felaktigt ord sagt av misstag. Det har nog ändrat riktning på mångas liv. På gott och ont. Boken låter läsvärd.
    Vill veta: blir hon sångerska till slut?
    Frågor som uppstår… Var är mamman? Fanns det inte TV programmet Idol, Talang o.dyl på bokens tid?
    Spännande bok att se fram emot och få läsa 🙂

  2. Eva Ullerud skriver:

    Idol var nog något som Mona inte brydde sig om även om det fanns, hon är ju född 1980. Var mamman finns är också intressant, ja. Inte där men ändå lite. 🙂

  3. John Nixon skriver:

    Intressant recension. “Hur kan Mona ha minnen från sin tid som baby?” Jag förstår varför du nämnde boken när du kommenterade min #Blogg52 inlägg denna vecka.

  4. Eva skriver:

    Precis! Svaret på den gåtan finns i boken 🙂

  5. Mats Ekman skriver:

    Det där med musikvalet handlar bara om musikens tidlöshet och att allt kommer från samma urkraft, något som Mona (och jag) själv har upptäckt. Hon tar till sig mormors musik lika lätt som den nya musiken.

  6. Eva skriver:

    Det blev jag glad att höra! För jag tycker likadant … Det är så synd när bara det allra nyaste får finnas och det finns så mycket fin musik genom alla tider.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.