Glaset är mer än halvfullt

Detta med refusioner.

På de senaste manusen jag skickade in har hittills två tackat nej.

”Tyvärr tackar vi nej till erbjudandet om utgivning denna gång. På grund av begränsade resurser kan vi dessvärre inte ge någon individuell feedback. Vi önskar dig all lycka till på andra förlag!”

”Vi har läst men tyvärr har vi nu beslutat oss för att tacka nej till utgivning. Eftersom vi får in en stor mängd manus hoppas vi att du har förståelse för att vi inte kan ge något mer utförligt omdöme. Du är alltid varmt välkommen att skicka manus till oss igen!”

Det är vänliga brev som lämnar en dörrspringa öppen för framtiden: ”Vi tackar nej denna gång”, ””Du är varmt välkommen att skicka manus till oss igen!”. Bra att förlagen tänker på att författare behöver lite pepp.

Jag skickade till elva förlag, det innebär att nio hittills inte svarat. Det är alltså över 80% chans kvar. Och tackar alla nej så finns det fler än elva förlag i Sverige så jag tar det med ro.

Det fina med skrivandet är att det alltid är något på gång. När ett manus skickats tar jag tag i nästa manus och glömmer för en tid det jag väntar svar på, tills svaret dimper ner i mailen.

Med tanke på den stora mängd manus förlagen får in känns det lite som att delta i en tävling. Inte ett lotteri, där allt beror på turen, men en tävling där man både ska prestera något och ha tur. Såna gillar jag bäst.