Befinner mig just nu i den unikt trevliga situationen att vara omgiven av texter som vill skrivas. Ett visst tryck utgörs av att de faktiskt, delvis, måste skrivas. Är utlovade, så att säga, kanske del av en utbildning eller ett samprojekt. Men det är ett tryck som behövs för att de inte ska stanna kvar på idéstadiet utan få liv.
De är i olika genrer och kanske är det en fördel, det gör dels att de inte kolliderar med varandra i mina små grå och dels att det sällan finns någon ursäkt. Ursäkt för att inte skriva, alltså. Den dag man inte för sitt liv kan prestera en detektivplot är kanske lämpad för en bilderbok?
På att-göra-listan för denna vår (med deadlines från 30/1 och framåt) står:
- En bilderbok
- En deckarnovell
- En framtidsskildring i novellformat
- En fantasy, portal och allt
- En essä
- Och, förstås, romanen om andra världskriget.
- En barnbok, som legat i malpåse alltför länge, väntar längre fram i kön
- och … det är på tiden att det blir en ny veckotidningsnovell
Jag funderar på att ta ledigt en dag för att skriva. Men jag vet ju så väl hur det blir, man planerar in allt som ska göras denna lediga dag och naturligtvis kommer jag att hinna skriva respons till mina kursare på fantasykursen (deadline fredag) och att skriva massor. Sen slutar det med fyra skrivna sidor eller respons. Men, nej, man ska inte ge upp. I alla fall inte hoppet om sig själv.
Drömmen: att vara pensionär och kunna skriva hela dagarna 😉
Ja, det är fantastiskt att vara pensionär och kunna skriva hela dagarna. Men, inför väntandet på pensionen – du har inte tänkt söka något stipendium och ta ett år tjänstledig?
Jodå, det har blivit lite sån ledighet också. Tur att de finns, stipendierna!
Härligt med så många texter som väntar på dig! Lycka till med dem och med att hitta din skrivtid!
Tack Kerstin!
Helt rätt Eva, ge upp aldrig hoppet om dig själv. Det ser ut att vara en härligt om än väldigt full vår att ser fram emot. Lycka till.
Tack John! Deckarnovellen är klar, bara resten kvar 🙂