Freudland

Jag har läst Mattias Leivingers bok ”Freudland”.  Ett digert verk, med inspiration hämtad från psykoanalysens fader Sigmund Freud. Med sina 617 sidor ger boken en känsla av ”Sagan om ringen” vad gäller format. Men inte bara formatet, även innehållsmässigt. För detta är inte någon torr psykologibok utan ett äventyr i en fantasyvärld, med tydliga blinkningar till olika psykologiska tankegångar. Kopplingar som man kan, men inte behöver, vara bekant med.

freudland

Freud vaknar, minns inte var han är, tar sig till ett hus – Freudenhall – som visar sig vara hans hem. Flera personer kommer in i historien efter hand. Namnen kan synas märkliga, vad sägs om Stekel till exempel, men de är faktiskt alla lånade av verkliga personer från förra sekelskiftets psykoanalytiska och beteendevetenskapliga skolor. I Freudland får vi möta Ernest Jones, Sandor Ferenczi, gårdskarlar på Freudenhall men i verkliga livet var de psykoanalytiker och Jones därtill författare av Freuds biografi . Stekel dyker upp, försöker bygga ett torn. Jung, som bor i Jungtor, kommer iförd rustning.

Vi får följa med dem på en vandring, geografiskt och tidsmässigt ganska kort men innehållsrik, och möta ett antal fantasifulla personer och platser. Vad sägs om Skinnerville eller Skinners hus, Skinnerboxen? Men är det en verklig värld och vad, vem, har skapat den?

I denna fantasyvärld finns trollformler, valkyrior och den talande hunden Gomez (om han nu är en hund). Här finns mysterier: hur trollas maten fram? Vad är det som luktar? Vem är damen? Vad har smycket för någon hemlig inskription?

Freudland är stundtals en ganska blodig historia. Här är det inte prat på psykologsoffan utan dessa män, och kvinnor, tar gärna till både nävar, påkar och andra vapen.

Min upplevelse av boken var att den blev bättre och bättre ju längre jag läste. Det näst sista kapitlet läste jag långsamt och funderade över min egen värld och över möjliga tolkningar av en domstol och en reva i tältduken. Boken fick plötsligt en ny dimension och ett nytt djup för mig, utöver att vara fantasy.

Läser man riktigt noga, för att recensera, finner man alltid någonting som kunde förbättras också och en recension innehåller därför både ros och ris. Jag tror att denna bok vunnit på att första halvan varit något kortare, för att snabbare ta mig som läsare till händelserna därefter. Men visst är det imponerande att kunna författa över 600 sidor fantasy och det kan vara en smaksak.

Så här såg de ut i verkliga livet. Men jag tycker nog bättre om Mattias Leivingers fantasifulla versioner.

Freud, Jung, Jones, Ferenczi, Hall, Brill.

Boken är utgiven på Hoi Förlag.