Fördomar, har jag det?

Jag har trott att jag inte hade några fördomar. Tror på allas lika värde och så där. Men nu har jag avslöjats: jag har definitivt fördomar mot – veckotidningsnoveller! Det är faktiskt sant och stod klart för mig i morse. I går (skall det verkligen särskrivas, fick höra det av en recensent?) tog jag bort en del krafs som hamnat i min novell bara för att jag försökt skriva á la veckotidning. Sen fortsatte jag skriva. Vad hände? Nytt krafs kom dit! Varför är det så svårt att skriva normalt helt plötsligt? Nu ska jag tänka ”detta är till nästa bok” och sen skickar jag det till HJ snabbt som attan när det är kollat och klart, innan jag hinner få en chans att veckotidningsera texten. Så måste jag göra. Kan man få nån sorts split personality av att skriva veckotidningsnoveller?