Har börjat samla information till essäer och bland annat försökt ta reda på mer om egenutgivning. Att det inte är nytt har jag förstått och några namn på äldre egenutgivare har jag tipsats om man jag vill hitta källor, läsa mer, och har sökt på alla tänkbara kombinationer av egenutgivning utan att lyckas.
Tills det slog mig. Hur gjorde man förr? När vi knackade in meddelanden i grottväggen och framåt. Förr var ju allt egenutgivning!
Så jag sökte istället på förlagsverksamhet för att se när den startade. Då fann jag att P-A- Norstedt & Söner som startade 1832 är Sveriges äldsta ännu verksamma bokförlag. Därifrån kunde jag snirkla mig bakåt till Kungliga Tryckeriet, som startade 1526. Innan dess fanns, i 3 år (1523-1526), Hans Brasks tryckeri (ni vet, han med brasklappen).
Tryckeri och förlagsverksamhet hörde samman, förlagen var få (under Gustav Wasas tid bara ett enda) och mycket har under årens lopp ändrats när det gäller utgivning. Både på förlag och egen. Ju mer jag läser desto intressantare och bredare blir ämnet. Egen utgivning för att inget annat finns utan det är det självklara, förlagsverksamhet är det udda. Eller för att förlagen är statliga och innebär recension. Eller för att förlagen är vinstmaximerande och innebär recension. Eller för att författaren är en initivtivrik föregångsfigur. Eller för att författaren faktiskt råkar äga ett förlag och näppeligen tänker ge eventuella vinstpengar till en konkurrerande förlagsägare. Här finns att gräva i!