Dramatik efter begravningen

Gårdagens lektion var dramatik. Två skådespelare framförde de små scener vi skrivit. Det var både roligt och intressant. Tänk vilken lyx vi har! Riktiga skådespelare som framför det vi författat! Förr har jag aldrig haft en tanke på att skriva dramatik, tanken har inte föresvävat mig, och fortfarande känns den som något långt borta. Men skillnaden är att nu känns det som någonting mycket lockande.

Min scen utspelade sig efter en begravning. Två syskon, Axel och Stina, står bland de andra gästerna efter morbror Egons begravning. De äter smörgåstårta och samtalar med varandra. Stämningen är, som vanligt vid begravningar, något tryckt.

Undrar du vad de säger? Här kommer scenen:

Axel                        Jaha, då var en generation till borta. Man är ett steg närmare själv.

Stina                       Närmare?

Axel                        Graven, Stina. Graven.

Stina                       Jaha. Jo, jag antar det. Ska du inte ha en bit smörgåstårta? Det finns vin också. Riktigt gott, fast det är lådvin.

Axel                              Mm. (Axel tar mat och fyller på glaset) Han var fin ändå, morbror Egon. Speciell, var han.

Stina                       Ja. Fin. Speciell.

(Kort paus, Axel äter, Stina ser sig omkring, nickar till någon, båda dricker)

Axel                              Minns du (skrattar till) minns du när han skulle meta och ramlade i vattnet?

(Båda skrattar)

Stina                       Ja, han var ju inte nykter. Riktigt full var han!

Axel                        Haha, ja. Full.( Ja. de slutar skratta) Full, ja. Nä, ska det inte bli kaffe här?

Stina                       (Ivrigt, för att bli av med den obehagliga stämningen) Ja! Just det, kaffe. (Ser sig omkring). Vi får nog vänta lite, alla har inte ätit färdigt.

Axel                        Mm. Jaha. Hur är det med dig då? Några nyheter?

Stina                       Nä, ingenting. Du?

Axel                        Nä.

Axel                        Blir det cognac till kaffet månntro? Jag menar med tanke på morbror Egon och så där.

Stina                       Vadå?

Axel                        Tja. Han dog ju knall och fall och vi vet ju vad han var intresserad av. Här borde finnas massor av starkvaror undanstoppat.

(ser sig omkring)

Stina                       Du tror väl inte att han gömde sprit?

Axel                        Klart han gjorde! Han hade garanterat tanter från hemtjänsten som försökte hålla efter honom. Han gömde sprit, tro mig.

Stina                       Ärver han barn spriten då? Det måste de väl göra?

Axel                        Absolut. Om de kan hitta den. Med lite otur så ärver de begäret också. Nämen titta, där är en av dem. (vinkar)

Stina                       (viskar) Sch, se inte så glad ut, det är ändå hans pappas begravning.

Axel                        Jaja, och vår morbror.

Stina                       Tänk att han är borta. Nu är snart familjegraven full. Har du tänkt på det?

Axel                        Inte direkt. Nu kom kaffet! Jo minsann, cognac och likör. Det skulle han ha gillar, gamle Egon. Synd att han inte kan vara med.

Stina                       Minns du den gången han firade jul hemma hos oss? När han och Elsa hade skiljt sig och hon hade barnen?

Axel                        Ja! Ja, det minns jag! Jag fick en brandbil av honom i julklapp. Med sirener! Å vad jag älskade den brandbilen.

Stina                       Han tafsade på mig. Jag har inte sagt det till någon innan. Han tafsade på mig.

Axel                        (lyckligt leende) Den var så fin. Blinkande ljus och allt. Vad sa du?

Stina                       Tafsade. Han blev full och klämde mig på brösten. Det var vidrigt.

Axel                        Å fan. Men du var ju bara…

Stina                       Tretton. Jag var tretton.

Axel                        Är det sant?!  Äckelgubbe! Berättade du inte för mamma?

Stina                       (skakar på huvudet) nej, det var pinsamt.

Stina                       Jag hatade honom. Han tittade alltid på mig som om vi hade en hemlighet. Äckligt tittade han.

Axel                        Fy sjutton. Äckel.

(tystnad, någon närmar sig dem, de hälsar)

Stina                       Men Conny, hej! Beklagar sorgen. Vilken fin gudstjänst ni ordnat. Mycket vackert. Psalmer och allt.

Axel                        Ja, verkligen. Det skulle morbror Egon ha uppskattat. Han var ändå en riktig hedersman.

Stina                       Ja, han lämnade oförglömliga minnen. Morbror Egon.