Bokrecensioner

Att läsa bokrecensioner av sina egna alster måste höra till det roligaste, mest spännande och pirriga som finns. Samtidigt lite läskigt. Jag älskar det!

Man lämnar något som man har gjort sitt yttersta för att det ska bli bra och som man verkligen helhjärtat tror på. Kanske rentav älskar som en familjemedlem. Men just när man har skickat iväg boken till en recensent står det fullständigt klart: detta är det sämsta någon någonsin har skrivit. Hur kunde jag tro att någon ville läsa det?

Men så kommer tron på att det kanske ändå finns åtminstone några som gillar boken. Och sen är det bara att vänta.

Jag tror att de som skriver bokrecensioner är ärliga, och hoppas också att de är det, för bokrecensionerna är ju ett sätt för mig som författare att kunna förbättra mig och växa. Alla behöver vi feedback för att förnya och förbättra. Men vi behöver förstås också höra att vi är bra, för att inte ge upp.

Här kommer jag efter hand att publicera länkar till de recensioner jag finner på mina böcker. Den allra första var dock en tidningsrecension i Tranås Posten av ”På Blodröda Tuvor” och till den har jag ingen länk:

Bokrecension i Tranås Posten av "På Blodröda Tuvor"

Bokrecension i Tranås Posten av "På Blodröda Tuvor"

Första bokrecensionen av ”Vitt och Kallt, sa Bonnie Katt” på Internet var rolig att läsa. Den finns på bokbloggen ”Och dagarna går…”

Så här skriver recensenten Anna Olofsson, som är pedagog:

”Senaste dagarna har varit riktigt kyliga och hösten är verkligen på väg och då passar det fint att läsa en liten söt bilderbok om årstidernas skiftningar. I Vitt och kallt sa Bonnie Katt av Eva Ullerud får vi träffa Bonnie och hennes vänner den dagen då vintern har kommit. Hela sagan är skriven på rimmad vers och lämpar sig fint i arbetet i skolan, Bonnies vänner flyttfågeln, igelkotten och musen försöker alla hitta sig ett varmt ställe att övervintra i. Ekorren samlar för vintern och det finns många samtal man kan föra utifrån berättelsen. Bilderna är enkla och tydliga och kompletterar texten fint. Jag ska ta med boken till våra förskolelärare så att den finns på plats för högläsning den dagen då den första snön faller!”

Det var riktigt roligt att läsa recensionen – jag känner för att börja skriva på nästa bok på en gång!

 

Idag fick jag en spontan recension från en läsare, Sven, av ”Bä, bä svarta får”. Han hade streckläst de tre första kapitlen över sin fika och kunde knappt bärga sig förrän han kom hem och kunde fortsätta. Med boken i jackfickan kom han fram till mig och berättade att han tyckte den var så bra för att man lätt kan följa med i den spännande berättelsen och även hålla reda på personerna i boken. Läsarna är helt klart de viktigaste recensenterna!

 

Nyss kom den andra recensionen av ”Vitt och Kallt, sa Bonnie Katt”, återigen positivt! Den finns på bokbloggen Fru E:s böcker. Så här har Fru E skrivit:

En söt liten bok

Jag fick en sån rar förfrågan från Eva Ullerud om jag ville läsa någon av hennes böcker. Hon har skrivit en deckare och en barnbok och gett ut på egen hand. Jag är vanligtvis ganska restriktiv mot sådana förfrågningar, särskilt eftersom jag känner att jag redan har svårt att hinna med att läsa det jag själv hittat, men jag tackade ja till att läsa bilderboken Vitt och kallt, sa Bonnie Katt ändå. Det är något beundransvärt över människor som förverkligar sina (författar)drömmar!

Det är en riktigt söt liten historia med en genomtänkt idé. Texten är skriven på vers och med några få undantag är det en fin rytm när man läser (jag testade att läsa högt och det funkade mycket bra). Bilderna är enkla och ganska färgfattiga. i och för sig inte konstigt, berättelsen utspelar sig i en vinterträdgård. Bonnie Katt vaknar en morgon och blir alldeles förundrad när hon tittar ut genom fönstret:

Bonnie Katt bestämmer sig för att gå ut och se vad som har hänt. Trädgården är tom och ödslig. Var har alla tagit vägen? Bonnie Katt hittar sina vänner igelkotten, nyckelpigan, mörten med flera på de allra mest oväntade ställen. I alla fall om man är en katt.

Eva Ulleruds bilderbok Vitt och kallt, sa Bonnie Katt är en söt historia som säkert kan locka barn i bilderboksåldern till (hög)läsning!

Idag kom Bokparets recension av Bä, bä svarta får på deras bokblogg, den var positiv.  Klart man får lust att skriva vidare när man läser så vänliga ord! Så här lyder deras kommentar.

Lillemor och Thorsten beslutar sig för att tillbringa ett par veckor i London för att hälsa på sin son Fredrik. Denne ordnar så de får bo i ett hus som tillhör Fredriks arbetskamrat Laura. En av de första dagarna finner Lillemor en död man i fårhagen. I samband med polisens undersökning av mordet blir Laura misstänkt och Lillemor försöker ta reda på vad som verkligen hänt. Hon får kännedom om en händelse vars ursprung ligger lång tillbaka i tiden.
 
Eva Ullerud har skrivit en pusseldeckare med en story som visar hur långt människor kan gå för att ägna sig åt utpressning och hämnd. Det är en intressant och hållbar historia och information som förklarar orsaken till mordet framkommer successivt hela tiden. Typiskt för pusseldeckaren är att någon i slutet av berättelsen talar om hur det hela gick till. I detta fallet är det en amatör.
 
Författaren har ett härligt och målande språk och man ser lätt både miljöer och personer framför sig efter hand som hon beskriver dem. Hela tiden lägger författaren ut ledtrådar både falska och äkta precis som det skall vara i en pusseldeckare.
 
Eva Ullerud är en författare som vi tror kommer att utvecklas till en riktigt bra pusseldeckarförfattare
 
Ännu en recension av ”Vitt och Kallt, sa Bonnie Katt”, nu från Maria Redström Norrman med Bokförslaget:
 
Att skriva bra sagor på rim är svårt, rimmen blir ofta haltande på sina ställen så även i Vitt och kallt sa Bonnie Katt. Trots detta  är boken en rar saga om den lilla katten Bonnie som upptäcker den första snön. I trädgården träffar hon olika djur som gör sig redo för den långa kalla vintern. Det är en lärorik saga som ger en bra grund till samtal med barnen om hur djuren har det på vintern. Vi får bland annat möta fåglarna som flyger till värmen och musmamman som gömmer sin familj under veden. Historien kulminerar sedan i den stora frågan, vem är det som kommer med släden?

 
 
Förlag: Framställt på Vulkan.se
Utgiven: 2012
 
Betyg: BBB
 
Av alla recensioner som ”Vitt och Kallt, sa Bonnie Katt” har fått kom nog ändå den allra finaste i Tidningen Sydkatten nr 4 2012. Så här skriver Linda Kapusta:
 
Boken är finurligt skriven på rim och innerhåller rikligt med illustrationer. Den är utgiven i pocketformat och perfekt att ta med på resor. Varför inte på kattutställning om man har de små barnen med sig? Vi har läst boken för Tim, 2 år, och den blev en given favorit från första stund. När det är läggdags här hemma springer han själv och hämtar boken om Bonnie direkt.
 
Gissa om det värmde att läsa dessa rader!
 
Idag (11/1 2013) fann jag en ny recension av ”Bä, bä” på internet. Den var blandat positiv och negativ. Positiv till bokens innehåll och negativ till bristande korrekturläsning. Att det är något jag måste satsa på har jag förstått. Beskrivarblogg heter hennes sida och bloggaren själv heter Margareta. Här en del av hennes recension:

156 sidor med en ganska finurlig intrig,  många ”falska” spår och möjliga illgärningsmän/-kvinnor, fina skildringar av engelsk natur och sevärdheter, beskrivningar av både puböl och de rum i London där Winston Churchill höll till under kriget. Ibland lite väl många och detaljerade miljöbilder, kan jag tycka. En spirande kärlekshistoria och ett gammalt längegift par från Sverige på besök hos sonen i England därtill – god förströelse sammantaget.

Jag gillar illustrationen på baksidan, utförd av Catharina Ullerud, och rekommenderar boken som läsning under t ex en tågresa – eller varför inte som en lite spännande guide i London eller trakterna runt den lilla staden Edenbridge (som jag inte vet om den faktiskt existerar med det namnet).

 
 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.