Eva Ulleruds Skrivarlya

I mitt skrivande har jag haft stor hjälp från olika stipendiefonder, dels för skrivarutbildningar och dels för att researcha, skriva och ge ut specifika verk. Det är inte bara en ekonomisk hjälp, att någon tror på mitt arbete är minst lika mycket värt.

De som hittills valt att sponsra mitt skrivande, i flera fall mer än en gång, är:

• Helge Ax:son Johnsons stiftelse
• Längmanska Kulturfonden
• Carl Erik Levins stiftelse
• Sten K Johnsons Stiftelse
• Iris Stipendiet

Nu är det dags att söka för en mycket speciell bok som ännu är på research-stadiet och jag tänker börja med Natur och Kultur. Chansen är inte så stor, många sökande och få stipendier, men om man söker är chansen betydligt större än om man inte söker.

Förebygga risker ska man gärna göra även i lugna tider. Vid plötslig sjukdom är det guld värt att vara förutseende och ha det man behöver hemma, det har jag och min familj erfarit flera gånger på senare tid.
Nu är det ännu viktigare och jag hoppas att min bok Prepping ska vara till hjälp för många ”vanliga” människor. Alla går inte så långt som till att föda upp egna djur till slakt eller skaffa eget elverk.

De flesta vill lägga sitt risk-förebyggande på en nivå som känns mer lätthanterlig och begriplig. Det är hur du gör det som jag berättar i Prepping, hur du förebygger kriser och drar nytta av det i vardagen.

En fråga som får svar är ”Vad behöver man ha i matväg och hur kan man lagra det?”. Men det finns mycket annat som lätt kan göras och som kan spara väldigt mycket besvär om man är förutseende. Inte minst ekonomiskt.

Boken finns förstås i nätbokhandeln. Förlaget håller också på att knyta kontakter för en ytterligare försäljningskanal, jag berättar mer om det när det är klart. Du hittar Prepping bland annat här:

https://www.adlibris.com/sv/bok/prepping-hur-du-forebygger-kriser-och-drar-nytta-av-det-i-vardagen-9789189900660

Skrivarlyan har äran att presentera en ny poängnovell av pseudonymen Pär Dunge. Denna gång tycker jag att han har överträffat sig själv.

   Jag såg verkligen fram emot att få tillbringa aftonen hemma hos Albin. Vi hade det alltid så trevligt. Till rutinerna hörde att fika och festa ordentligt på kaffebröd av olika sorter.

   Att diskutera diverse ämnen var också något vi båda tyckte om. Ofta hämtade från det allmänna nyhetsflödet. 

   Höjdpunkten i våra sammankomster var dock vanan att som avslutning ägna oss åt ett sällskapsspel. Men inte samma varje gång. Det låg ett nöje i själva variationen som vi fann stimulerande.

   Med tiden blev det allt svårare att hitta ett nytt. De flesta kända hade vi redan prövat på. Några veckor tidigare hade vi emellertid kommit att tänka på ett som var helt obegagnat för oss. Hittills hade vi bara hunnit prata om spelet men ännu inte kommit till skott. I kväll så skulle det till sist ske. Utrustningen var införskaffad och mina förväntningar klart stigande när jag ringde på Albins dörr. Rätt snart öppnades den och jag stod öga mot öga med kvällens värd.

   – Välkommen in i stugan! utropade han. Var du förbi konditoriet?

   – Det kan du ge dig på, svarade jag och höll upp papperskassen.

   Som vanligt inledde vi vid köksbordet. Där lät vi oss väl smaka av kaffe med tilltugg.

   Världsläget, som var av osedvanligt komplicerat slag, avhandlade vi samtidigt med inmundigandet av den utmärkta förtäringen. Efter påtåren uppstod en stunds tystnad.

   Albin blev lite allvarligare och frågade:

   – Vad säger du? Ska vi ta och flytta över till vardagsrummet?

   Det han i praktiken undrade var om vi skulle börja spela. Spänningen ilade till inom mig.

   – Varför inte? Jag är redo.

   Tillsammans intog vi husets finaste rum. Knappt hann vi sjunka ner i soffan innan den första omgången inleddes. Den slutade oavgjort. Samma resultat uppnåddes i de två följande omgångarna. Avgörandet kom först i den fjärde. Och det blev jag som vann. Fylld av segerrus kunde jag lämna bostaden.

   Jag var nöjd med upplevelsen. En härlig adrenalinkick som inte liknade någonting annat. Faktiskt så längtade jag redan efter att få spela igen. Fast då krävdes förstås en ny motståndare. Albin hade förlorat, och det gjorde man bara en gång i rysk roulett. 

I mina tankar planerade jag för ett mord. Det var den hemska direktören Andersson som skulle dödas. Honom skulle nog ingen komma att sakna. Tvärt om, många personer skulle helt säkert glädjas av hans bortgång. Och därmed skulle det bli svårare för polisen att utreda brottet. De skulle ställas inför det perfekta mordet. Ett som inte gick att lösa.

   Vintern var en underskattad årstid. Kvällen var lagom småkall och min promenad följde en asfalterad gångväg. Ett tunt snölager prydde marken och gatlyktorna glimmade stämningsfullt.

   Miljön gjorde det lättare för mig att tänka. Valet av mordplats var speciellt viktigt. Efter ett moget övervägande hade jag fastnat för herr Anderssons egen bostad. Detta eftersom den var neutral och inte pekade åt något håll. Dit skulle vem som helst i herr Anderssons omgivning kunna söka sig. Den gav inte utredarna någon ledtråd.

   Mordvapnet hade också stor betydelse. Det fick inte vara något som kunde spåras. För att undvika detta var ett föremål från platsen det bästa. Snöskyffeln utanför dörren borde vara effektiv. Om den användes som en yxa torde saken snabbt vara klar.

   Uppförandet efter gärningen fick inte heller försummas. En mördare löpte stor risk att avslöja sig själv. Exempelvis genom att känna till mordet redan innan han informerats om det. Den känslomässiga reaktionen behövde dessutom överensstämma med folks förväntningar. Att se glad ut vid fel tillfälle var inte bra. Det kunde få misstankarna att vakna.

   Nöjd med mitt upplägg kunde jag avsluta min vandring och skrida till verket. Jag styrde därför stegen mot huset och tog mig in.

   Genast satte jag mig vid skrivbordet. Att vara författare var både roligt och givande. Särskilt om det handlade om mord. Och den här gången blev det ju perfekt.

Litteralunds skrivartävling för unga 2026 är på tema frihet. Så här står det på affischen:

Årets tema är frihet. Vad betyder frihet för dig? Vad händer när friheten inte kan tas
för given? Är den värd att kämpa för?

• Två ålderskategorier: 13–15 år (födda 2011–2013) och 16–18 år (födda 2008–2010).
• Formen är fri (novell, dikt, pjäs etc.), och du kan skriva på svenska eller engelska.
  Ett bidrag per person.
• Max 6 000 tecken (c:a 2 A4-sidor). Glöm inte rubrik på texten!
• Tjugo utvalda bidrag publiceras i en bok (tio per ålderskategori).
• Vinnarna avslöjas under Litteralunds festivalvecka 19–24 april.
• Skicka in ditt bidrag senast torsdag 26 februari till litteralund@visitlund.se,
  var noga med att få med titel på din text, namn, ålder och ort i ditt mail.
  1:a pris: Presentkort på bokhandel á 1500 kr,
  2:a pris: Presentkort på bokhandel á 500 kr och 3:e pris: Bokpake

En bild av en klocka ska det ju vara till nyår. Även om det är lockande att knycka ett snyggt, guldsprakande ur på internet avstår jag. I stället får det blir en av mina första böcker ”Klockan går”. Jag lärde mig den utantill innan jag kunde läsa och kan fortfarande hela boken. Mer rim till ungarna 2026!

Önskar alla ett gott slut och ett riktigt gott nytt år!

Eva

Nu har Klara Tentan gått iväg till tryckeriet och julefriden har svept in.
God Jul alla skrivande vänner och ett riktigt Gott Nytt år!

Hälsningar

Eva

Min nya fackbok Klara Tentan är just nu i slutfasen. Anders Nyman på mitt förlag Whip Media och skickliga redaktören Susanne Hydén jobbar för fullt inför planerad utgivning vid årsskiftet.

Nu ska jag läsa senaste utkastet från Anders.

Trevlig helg och glöm inte kolla tävlingslistan, den är nyss uppdaterad!