Klicka på "Inlägg via RSS"
Du får upp en gul ruta.
Tryck på den sista texten "Prenumerera på denna feed"
Då kommer det upp en liten ruta.
Tryck på "Prenumerera".
Här nedanför är länkar till olika tidningars senaste kultur/boknyheter. Länkarna uppdateras automatiskt med tidningarnas nyheter. När du klickar på dem kommer du till tidningen. För att komma tillbaka till Ulleruds Värld måste du sedan öppna sidan igen.
Recension mars 2023 av "Vem pep?" i nr 2 av tidningen Kattliv
Ukrainas fredliga flagga. Sädesfält under blå himmel. Som på en söndagspromenad här i Skåne. Måtte galenskapen vara över innan hela landet ligger i ruiner. Känner med alla dess kämpande människor.
Jag har en liten paus nu i att skriva lättlästa deckare för barn. Skälet är att flera manus nyligen gått iväg till ett antal förlag, nu är det bara att vänta på deras svar.
Det kan ta några månader innan alla svarat och under tiden har jag gett mig i kast med en tanke jag haft ett tag: att skriva lättläst för vuxna med Lillemor Stenlund, min deckartant. Det aktualiserades vid det avslutande zoom-mötet i barnbokskursen och då fick jag också tips om en lättlästbok. Jag lånade den genast från biblioteket och blev genast taggad att börja skriva.
Jag vill låta Lillemor Stenlund lösa några fall och beskriva det på ett sätt som kan vara tillgängligt även för den som börjar bli till åren. Man kan få svårt både med synen, orken att läsa länge och att kunna minnas subtila ledtrådar som dyker upp med 100 sidors mellanrum. Det behöver man inte vara lastgammal för. Samtidigt kan den som är äldre ha dels kännedom om såväl ord som företeelser som kanske inte yngre kan, kanske i vissa fall ha lättare att förstå.
Lillemor är för övrigt själv inte purung och har inga problem med att låta berättandet gå i sin egen takt. Jag tror att hon och läsarna kan förstå varandra mycket bra.
Den första berättelsen är redan på god väg. Det blir en helt ny deckargåta som inte är utgiven tidigare. Därför har den inte någon illustration utan får låna från en av Lillemors ljudböcker ”Gamla synder”.
När jag inte skriver, bokför eller pysslar om katterna så odlar jag. Mest tomater, pumpor, squash, aubergine, paprika, chili, majs, sparris och annat matnyttigt men ett litet jordgubbsland finns också och amplar med hängjordgubbar. Kanske mognar de första i morgon, på midsommarafton.
De röda bär som växer bäst hos oss är dock smultronen. På 60-70 talen hyrde mina föräldrar ett gammalt soldattorp, Rappstad, i Österbymo där vi tillbringade somrarna. På 70-talet tog jag med några smultronplantor därifrån till vårt hus i Värnamo. De trivdes och växte på tomten. När pappa flyttade till Helsingborg i början av 80-talet fick ett par plantor följa med. De bosatte sig mellan cementplattorna på hans balkong i markplanet. Smultron är förnöjsamma och har inte så stora krav.
När min man och jag byggde vårt hus några år senare tog jag med två små smultronplantor som bodde på pappas balkonggolv och satte dem i trädgården. Den ena hade oturen att få ett lass småsten över sig. Men den sist överlevande har spritt sig över hela vår trädgård. Under årens lopp har många av dess ättlingar strykt med när häckar satts, gräsmatta såtts, kryddland stenlagts, trädgårdsland grävts och damm anlagts. Ändå får vi mer och mer smultron. På framsidan växer de som en filt över småstenen, förra året tog jag av hela ”filten” men nu är den tillbaka.
Smultronen är vårt mest älskade ogräs och nu, till midsommar, påminner de om somrarna på torpet för över femtio år sedan. De som alltid var varma. När man gick längst den smalspåriga järnvägen till sjön, utan att möta någon. I sjöns klara vatten fanns bara spiggen, och näckrosorna, över flög trollsländor. Vi hade med en plastflaska med varm saft och bullar. Det var sommar.
Önskar alla en riktigt skön och avkopplande midsommar!
Provins – norrländsk litterär tidskrift grundades 1953 och ges sedan 1982 ut av Norrländska litteratursällskapet med fyra nummer per år. Med utgångspunkt i det nordliga rummet och periferin intar Provins en unik position inom svensk litteratur och kulturdebatt. Tidskriften är även en viktig arena för kritisk idébildning runt dekolonisering och glesbygdsfrågor. Varje nummer rymmer nyskriven poesi, prosa och essäistik. Sedan 2011 produceras och trycks tidskriften i Umeå. Provins ges ut med stöd från Kulturrådet. Lösnummer hittar du hos våra återförsäljare eller via vårt beställningsformulär.
SKICKA IN TEXT
Skriver du dikter, prosa eller essäistik? Har du eller din text norrländsk anknytning? Skicka textbidrag till elin.persson@tidskriftenprovins.se. Vi läser alla inkomna bidrag, men på grund av att vi är en liten deltidsanställd redaktion som får in en stor mängd texter kan vi bara svara om vi väljer att publicera din text. För inskickat material ansvaras ej. Vi publicerar endast opublicerat material.
Teman för kommande nummer är: 2023/2 – Vila (Deadline 1 april) 2023/3 – Pengar (Deadline 1 juni) 2023/4 – Djur (Deadline 1 oktober)
Det smög sig in ett fel i utlysandet av Space Opera tävlingen. Kontot för priscrowdfunding blev fel. (Jag får skylla på att jag konsulterade en anteckning om det, och jag har usel handstil…) Kontonumret på Handelsbanken är 333 324 578 (en 2:a blev felaktigt en 3:a). Stycken skall lyda:
Förutom diplom och universell ära crowdfundas en dusör som gör pristagaren ekonomiskt oberoende i flera timmar. Gör din insats och insättning på undertecknads Handelsbankkonto nr 330 324 578 och meddela för säkerhets skull ahrvid@hotmail.com att så skett. Donatorer kommer att avtackas offentligt, men säg till om du vill vara anonym.
Fick godkänt på kursen i barnlitteratur så nu är det sommarlov. En fördel med kurserna är de texter man skapar. Jag har precis sänt en ny lättläst deckare till olika förlag. Inte bästa tiden på året att göra det men efter sommaren är ännu sämre, när alla som skrivit under sommaren skickar in sina alster. Det sista verket från i våras ska jag fila på litet till. Det får skickas in när sommarruschen lagt sig i september-oktober.
Ha en trevlig sommar med så mycket eller litet skrivande du känner för!
Senaste tävlingstipset gäller snapsvisor. Liv i Sverige efterfrågar såna, nya eller gamla.
Det för mina tankar till åren på Författarskolan i Lund. Therése Granwald och Niklas Törnlund höll i flera intressanta ämnen men allra roligast var nog lektionerna i att skriva sångtexter. Vi fick välja mellan några kända melodier och skriva helt nya texter till dem.
Jag kunde som vanligt inte bestämma mig så det blev två texter som, vad jag fått höra, blev riktigt lyckade. Ibland sjunger jag på dem för mig själv i bilen och tänker att de kanske kan få komma ut någon gång, på något sätt.
Det var oväntat roligt att skriva vistexter. Och givande. Varje genre har något att ge.
Så testa gärna med en snapsvisa eller två till midsommar! Man behöver inte begränsa sitt skrivande till romaner.
Igår var det slutseminarium i skrivarkursen Att skriva barnlitteratur II. Det har varit ett år som inte liknat vare sig första året eller andra kurser jag gått eftersom vi fått vara mycket självgående. Men responsen både från lärare och kurskamrater har varit fantastiskt bra och med mig i bagaget har jag nu ytterligare två barnboksmanus. Båda lättlästa, den ena för 7-9 år, den andra för 12-13 år.
Kurser kan vara ett sätt att få igång skrivandet. Ett annat sätt kan vara att delta i skrivartävlingar. För mig fungerar bägge mycket bra. Det är ett av skälen till att jag har en sida med skrivartävlingstips och en med utbildningstips.
Ändå är det ofta svårt att komma igång med att skriva. Man sitter liksom fast och får allt möjligt annat gjort istället. Då kan det vara trevligt att läsa Tidningen Skriva för att få nya idéer. I morse började jag dagen med att läsa ”Trimma din skrivrutin” i senaste numret. Mitt på sidan 70 stoppade jag och fick läsa om ett stycke tre gånger. Jodå, det stämde – Skriva tipsar om min tävlingssida! Roligt att den når ut och att jag kan hjälpa några en bit närmare sitt mål.
Ur ”Trimma din skrivrutin” av Frida Windelhed i Tidningen Skriva 3/2023
Den arrangeras för 24:e året med stöd av bland andra Novellmästarna.
Senast 3/9 vill de ha noveller med anknytning till science fiction, fantasy eller skräck på max 50.000 tecken (inkl blanksteg). Och man får skicka hur många man vill!
Förstapris 999 kr, andra pris 600 kr, tredjepris 400 kr. Dessutom boken ”De drömmande städerna”, diplom och publicering i Dast Magazine. Samt något hemligt.
Författarförbundet har engagerat Monika Fagerholm till årets första Bultkurs ”Gå till det som bränner”. Jag kunde förstås inte låta bli … Samtidigt har vi fått responsen på den sista inlämningen i barnlitteraturkursen och på måndag ska hela texten lämnas i, efter rättelser. Tur att det är så roligt!
Vilken lycka – Längmanska Kulturfonden har beviljat den ena ansökan! Den avser tryckning av ett verk.
Facklitteratur denna gång. Inom ekonomi, som ju är vad jag ägnat de senaste fyrtio åren åt.
Nu gäller det att finna tid att skriva boken också. Håller tummarna för att hjälp ska dyka upp även där. Jag har två och ett halvt år på mig att använda stipendiet men så länge vill jag förstås inte vänta. Det finns studerande ungdomar som behöver boken, det vet jag.
Stort tack Längmanska Kulturfonden för att ni möjliggör detta!
Det finns ingen bevarad bild av Erik Johan Längman. Istället har man gjort en fritt påhittad byst:
Längmanska Kulturfonden – om stiftelsen
Stiftelsen Längmanska kulturfonden grundar sig på ett kapital testamenterat 1859 av den finländske trävaruhandlaren Erik Johan Längman. Utdelning ur fonden ägde rum första gången 1919. Stiftelsens ordförande är universitetskanslern. Övriga ledamöter i styrelsen utses av olika akademier och statliga institutioner.
var en av sågverksindustrins pionjärer i Finland. Vid sin död 1863 efterlämnade han en stor förmögenhet som han testamenterade till Finlands och Sveriges ”alla stånd och folkklasser”. Av förmögenheten fick Finland en tredjedel och Sverige två tredjedelar.
Erik Johan Längman
Längman föddes i Borgå 1799. Faderlös vid 11 års ålder började han sin bana som bodbetjänt i hemstaden. 1820 flyttade han till Helsingfors där han tre år senare etablerade sig som köpman och bedrev handel både inrikes och utrikes. Men verksamheten slutade snabbt med två konkurser. 1835 hade han åter kommit på fötter och köpte tillsammans med en kompanjon Varkaus bruk i Kuopio län. Avsikten var att framställa järn men den sjömalm som togs upp hade inte tillräckligt god kvalitet.
I stället inriktade Längman sina ansträngningar på ett vattendrivet sågverk i Ummeljoki som också ingick i brukets ägor. Det blev upptakten till hans engagemang inom sågverksrörelsen. Inom kort ägde han ett 20-tal sågar med tillhörande skogsområden runt om i Finland. Till den framgång han skördade bidrog hans stora insatser för att skapa långa och sammanhängande flottningsleder, på vilka stockarna kunde föras till sågverken även från mycket avlägsna skogar. Dessa borde helst ligga så nära kusten som möjligt för vidare befordran till segelfartyg destinerade till England, dit en stor del av virket exporterades.
Som brukspatron i Varkaus
gav Längman uttryck åt sitt intresse för folkbildning. Han bekostade en skolmästare som undervisade cirka 50-60 elever. Undervisningen skedde på söndagar eftersom veckans övriga dagar var arbetsdagar.
1847 gjorde han tillsammans med publicisten och politikern Johan Vilhelm Snellman en betydelsefull studieresa till Tyskland och England för att undersöka möjligheten att finna avsättning för de finländska skogsprodukterna. Statsmakterna i Finland hade dittills ställt sig tveksamma eller direkt avvisande till sågindustrin.
Vid slutet av 1850-talet avvecklade Längman sina skogsaffärer och flyttade till London. 1860 grundade han en textilfabrik i Malmö med lump som råvara. Till Finland återvände han 1863, lockad av de politiska och ekonomiska reformer som genomförts under Alexander II. Men han fick inte vara med om denna, som det syntes, lovande utveckling, ty samma år avled han på ett hotell i Helsingfors.
Sitt testamente
hade han skrivit i London 1859. Utan familj kunde han donera hela sin förmögenhet till de båda länderna, med undantag för mindre belopp åt dem som stått honom närmast. Donationen uppgick till 320 000 silverrubler, vilket 1998 uppskattades till minst 150 miljoner dåvarande finska mark, eller omkring 200 miljoner svenska kronor, ett för sin tid enormt belopp.
