Ib Mendel-Hartvigs sista del i trilogin om Octopus kom redan i slutet av 2017 och jag kan bara beklaga att det tog så lång tid innan jag började läsa för när jag väl öppnat boken var jag fast och kunde inte släppa den.
Bära eller brista – tredje delen i Octopus trilogin
Octopus: Bära eller brista bygger vidare på de två tidigare delarna, Under ytan och Ytspänning, men jag ser inga problem med att börja på del tre för den som vill, texten tar smidigt med sig läsaren in i handlingen. Jag upplever del tre som den textmässigt klart bästa av dem.
Detta är inte bara en oerhört spännande bok med mästerligt uppbyggt djup i intrigen. Dess största förtjänst är det budskap den bär med sig. En högaktuell bild av hur Sverige kan se ut i morgon med de krafter som är i farten.
Kriminalinspektör Zuzana Lajcak är den fokalisator som tar med läsaren genom berättelsen men författaren låter oss, med snygga perspektivbyten, se och uppleva världen genom flera av karaktärerna. Man får vara med såväl förövare som offer och kan förstå även om man inte håller med.
Berättelsen skildrar skickligt hur det fiktiva nationalsocialistiska partiet Sveriges Väl (annars känt som Oscar II valspråk) bit för bit tar över samhället och hur vanligt folk, du och jag, reagerar och går med. Hur nyheter fejkas, hur rykten sprids, hur pressfriheten hotas, hur medborgargarden börjar patrullera. Men också sprickor och maktkamp inom partiet och mycket mer, bläckfisken har många armar och når överallt i samhället. Allt är skrämmande väl beskrivet Octopus: bära eller brista.
Den trevande kärleken mellan Zuzana och Jonas finns som en bihandling och berättelsen vänder på gamla könsroller på ett fräscht sätt, Zuzana är en både fysiskt stark och i kärlek osäker person.
Det enda jag önskar är att epilogen hade varit betydligt längre och givit fler förklaringar, kanske förstår andra läsare men för mig fanns några frågetecken kvar.
Jag hoppas innerligt att många läser Octopus: Bära eller brista innan valet. Den är livsviktig.