Som jag säkert nämnt går jag flera universitetsutbildningar i skrivande samtidigt i höst. Närmare bestämt fyra. Det bara blev så och det är trevligt om än hektiskt.
Nu ska det skrivas uppsatser till tre av dem och då måste man ha böcker, referenslitteratur. Till en av dem skriver jag om fokalisering, ur vems fokus man får boken berättad för sig. Intressant inte minst när det gäller deckare: kan man läsa en deckare där mördaren är berättare och fokalisator utan att han avslöjar sig? Det kan man och ett välkänt exempel är Agatha Christies The murder of Roger Ackroyd eller Dolken från Tunis, som den heter på svenska. Detta har jag valt att skriva om i en av uppsatserna. Jag valde den som ingår i ”Kriminalromanen: tradition och förnyelse”. Hade ju inte platsat lika bra i ”Bilderboken” eller ”Barn och ungdomslitteraturen”.
Så då läser man. Jag började med att läsa om boken och jag har beställt olika ”vetares” böcker att referera till men jag vill ju också höra vad Agatha själv har att säga så jag lånade hennes självbiografi.
Jag ber er nu vänligen observera att jag ska skriva en uppsats. Ni ser vad det är jag håller på att skriva? Precis: ett blogginlägg.
Och nu ska jag citera Mrs Christie, första sidan i inledningen:
”Jag borde börja på en ny detektivroman, men med en författares osvikliga böjelse att skriva vad som helst utom det han måste, känner jag helt oväntat lusten att skriva min självbiografi. Det har sagts att denna lusten hemsöker alla förr eller senare. Den har nu plötsligt hemsökt mig.”
Även Agatha alltså … Men man kan ju se det så här: tänkt så mycket som inte blivit gjort om inte författare haft denna märkliga drift? Agathas självbiografi, säkerligen många författares noveller och dikter och, som ni märker, även detta blogginlägg.
Det är konstigt att orden verkar leva sitt eget lilla liv hos oss!
Så spännande utmaning du har. Jag önskar att jag hade hälften av ditt driv.
Lycka till Eva!
Konstigt att det andra blir roligare så fort något måste göras. Även fast man kanske till och med tycker det som måste göras är roligt.
Åh, vad mycket roligt du alltid har på gång Eva. Lycka till med alla dina uppsatsskrivningar.
Älskar Agatha Christie!
Kram Kim
Det finns ett ord för det: att procrastinera. Lägenheten är aldrig så ren och städad som innan en uppsats ska lämnas in.
Du har så mycket på gång! Och jäklar så ambitiös du är. Lycka till med allt! Kram, Carina
Roligt, och en fin citat.
Jag förstår att du har mycket att läsa (och skriva), men jag vill rekommendera en till bok, nämligen *Vem dödade Roger Ackroyd? : mysteriet bakom mysteriet i Agatha Christies Dolken från Tunis* av Pierre Bayard. (Original språket var franska, jag läst det in engelsk översättning men detta är det svensk översättning.)
Lycka till med uppsatsen!