Recension av Kvinnan med silverhåret

Jag har haft nöjet att läsa Astrid Ahlbergs senaste bok Kvinnan med silverhåret under julen:

kvinnan med solverhåret

Astrid Ahlberg fortsätter att trollbinda sina läsare i den tredje boken om ön. Hon spinner vidare på tidigare trådar och väver samtidigt skickligt in nya i handlingen. I Kvinnan med silverhåret fördjupas spänningen från Delad identitet när Teodor blir inblandad i ett mord och en kvinna med speciella egenskaper dyker upp. Hon är född med en gen som påverkar såväl utseende som mental kapacitet och öppnar så småningom en helt ny värld för oss, olik de två tidigare men lika trovärdig och hållbar i all sin fantastik.

Boken är mycket spännande från pärm till pärm, flera väl uppbyggda intriger som flätas in i varandra bidrar till detta, och jag beundrar det skickliga tecknandet av mänskligt beteende och karaktärernas djup.

Ön har blivit en välbekant plats där jag trivs och jag hoppas få återvända dit fler gånger. Kvinnan med silverhåret håller samma höga standard som sin föregångare och jag kan verkligen rekommendera serien om ön till alla som uppskattar fantastik.

porten

delad identitet

kvinnan med solverhåret