Jag har läst Astrid Ahlbergs roman ”Porten”, som är den första i fantasyserien om Ön.
Bokens huvudkaraktär Miranda är tjugo år. Hon lever ett tryggt liv på sina föräldrars lantgård när hon av en händelse möter en gammal kvinna och får veta hemligheter om sitt liv som hon inte ens anat. Miranda upptäcker en port till en annan värld, ett annat sätt att leva, andra värderingar och regler.
Författaren har lyckats skapa två mycket trovärdiga världar, på varsin sida om porten. Båda har sina egna problem men också sina fördelar, i vart fall till att börja med. Ön, som porten för oss till, är väl genomtänkt och gestaltad och kommer säkerligen att ha bärkraft för en hel serie.
Att Astrid Ahlberg är stordjursveterinär är säkert en bidragande faktor för den realistiska skildringen av lantgårdarna i bägge världarna. Som läsare känner jag värmen och lukten från djuren i ladugårdar och stall.
Berättelsen går aningen långsamt i början, det finns en hel detaljbeskrivningar som känns överflödiga, men sen tar den fart och blir nästan svindlande snabb på slutet.
Men det som framför allt slår mig är den skickliga uppbyggnaden av spänningen, som gör att jag en bit in i boken inte kan släppa den. När en fråga får svar uppstår två nya gåtor och jag måste fortsätta läsa. En dramaturgisk hantverksskicklighet, jag vill rentav säga mästerlighet.
Väntar med spänning på att läsa fortsättningen!
Vill du också läsa så finns Porten och fortsättningen Delad identitet i nätbokhandeln.