Mål och nyårslöften

Hur går det med årets nyårslöfte, om du har ett sådant? På god väg, hoppas jag! Ett mål behöver ju inte vara i form av ett nyårslöfte. Mål kan sättas året runt och ibland kallas de för budget. För mig kan ett av årets mål vara ett skriva klart den nya boken, att få klart hemsidan eller att bli medlem av en författarförening. Det kan också vara att glädja och uppmuntra andra. Och, förstås, att gå ner de tre retliga kilona som dök upp under julen…

Nyårslöften, någon? Eller mål?

Så här lär Sokrates ha sagt om att bli framgångsrik när en ung man frågade hur man bär sig åt. Han bad mannen komma ner till floden, böja sig ner och titta på det flödande vattnet. När den unge mannen gjorde det tog Sokrates tag om nacken på honom och tryckte ner honom under vattnet. Mannen började kämpa för att få luft och fick efter en kort stund oanade styrkor och kom loss. När han frågade Sokrates (ganska argt, kan man tänka sig) varför han gjort så frågade Sokrates vad han önskat mest av allt när han var under ytan. Att få luft, svarade förstås den unge mannen. Så enkelt är det, sa Sokrates. Vi har alla hemligheten inom oss. När du önskar dig framgång tillräckligt mycket kommer du att få det. Det gäller alltså att sätta ett mål som verkligen är viktigt för dig om du skall lyckas nå det.

Men om man nu inte lyckas nå sina mål då, är man då en sämre människa? O nej, det är då det gäller att se positivt på sina misslyckanden! Lära sig av dem, se dem som ett sett att nå ännu längre mot målen.

Ett exempel från min värld.  Man skickar sin bok till någon för att få den recenserad, förhoppningen är en bra recension som når varenda kotte i hela landet och sen säljer boken som smör. Man får istället höra att man missat något, kommateringen tillexempel. Men så bra! Jag fick något jag kan förbättra, vilken tur att jag fick reda på det! Annars kanske jag hade skrivit tio böcker till med kommafel. Att misslyckas är att komma ännu en bit närmare att lyckas! Om man lär sig av sina misstag, vill säga.

Mål är viktiga att ha, så att man kan få glädje av vägen när man kämpar mot dem. För visst är det så när man tänker tillbaka, det var kampen mot målen som var det minnesvärda. Att få pengarna att räcka så långt som möjligt när de inte var så många, att se kilona minska när de var alldeles för många, att kämpa för att sida skulle läggas till sida i boken.

Kommer att tänka på Karin Boyes dikt ”I rörelse”:

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd

men det är vägen som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen där man sover blott en gång

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr,

oändligt är vårt stora äventyr.