Titeln syftar på en adventskalender för många år sedan: Herkules Jonssons storverk. Den var skriven av Tage Danielsson, som också spelade Herkules pappa, och jag minns den som mycket bra. Den följdes snabbt av boken om Herkules och de makalösa mellandagarna, en känsla som jag snabbt och villigt tog till mig.
Herkules och de makalösa mellandagarna
Makalösa Mellandagar. Just så vill jag att julen ska fortsätta. För jag gillar jul och vill inte att den ska ta slut. Jag gillar ledigheten, att ge gåvor, att få gåvor, god mat och dryck, långa sovmorgnar, massor av ljus och vackert glitter, granen. För mig är julen godhet, att tänka på varandra. Jag tror stenhårt på Tomten och äran att få jobba för honom en stund på året för att glädja.
Men vad gör man nu med alla Makalösa Mellandagar? I år har jag bestämt mig för att skriva. Ledig mellan 24/12 och 12/1, det blir ju en hel semester, som en hel sommar! Många dagar går till att umgås, att ge och få av den numera så dyrbara tiden. Men fortfarande blir mycket tid för att skriva.
Jag skriver på min roman, om en pojkes flykt under andra världskriget. Verklighetsbaserad, vilket för research en viktig del. Det är roligt men farligt. Igår fastnade jag på en norsk myndighetssida med folkräkningar, scannade kyrkoböcker, namn på gårdar och vilka som bott där. Det var riktigt roligt, som att spela ett spännande spel. Man får en liten ledtråd i form av ett mellannamn eller födelseår och genast kan man leta vidare, sen en timmes irrande, när att ge upp och så kastas nästa ledtråd som en pepparkaka för att locka mig ännu längre in i sökandet, längre bort från stigen som leder mot boken.
Men idag! Idag ska jag skriva. Hela dagen.
Önskar er alla riktigt Makalösa Mellandagar fyllda med det ni helst vill göra och därefter en riktigt trevlig nyårsafton och ett Gott Nytt År!
Åh, vad spännande att du skriver en roman om andra världskriget. Minns min research inför mina böcker På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa. Jag mötte människor som hade varit i koncentrationsläger och deras berättelser var skrämmande. Jag grät när jag skrev böckerna, eftersom jag mindes alla personers minnen från andra världskriget.
Ser fram emot att läsa din bok!
Fortsätt ditt detektivarbete och skriv på!
Kram Kim 🙂
Tack Kim! Ja, det är ett väldigt spännande och lärorikt arbete. Extra roligt idag när jag fann att en av de personer pojken, som är min svärfar, har berättat om och som han träffade för 73 år sedan, strax efter flykten, finns i livet. Hon är 89 år, precis som han, och jag talade med hennes dotter. Fantastisk känsla, i synnerhet när jag kunde ringa honom och hälsa! Tänk vilken nytta Internet kan göra.
Kram Eva
Åh, vad underbart att läsa! Ser fram emot att läsa boken när den kommer ut. Skriv på!
Kram Kim <3
Spännande! Lycka till med textproduktionen i mellandagarna!
Ooo. Det låter ganska spännande att söka fakta. Lite som en deckargåta. Jag förstår att du fastnar flera timmar.
Gott nytt år till dig Eva