Det har kommit ett nytt verb. Lönearbeta. Jag får erkänna att jag inte riktigt förstår det. Som jag uppfattat det, vilket inte alls behöver vara korrekt, betyder det när man arbetar för att få lön. Till skillnad från när man arbetar utan att få lön.
När man skriver lönearbetar man inte, dessemellan lönearbetar man för att få råd att skriva? Är det så? Men om man lyckas så kan skrivandet vara lönearbete?
För mig känns det som ett onödigt ord har uppfunnits. Kanske med ambitionen att få de icke orduppfinnande människorna att känna sig som slavar när de gör något som kan ge pengar, är det så? För det är väl inte någon gammal idé om att de som sköter arbetet hemma inte arbetar???
Jag kan arbeta med att skriva (kanske mot betalning), städa hemmet (hm?), göra bokslut (mot betalning), rensa i grönsakslanden, hjälpa vänner med bokföring. Nej, stopp! Jag ska väl inte behöva dela upp mitt liv i vad som ger en lön och vad som inte gör det? Varför, för att känna att nu sliter jag och nu gör jag nåt kul? Och vad händer om boken (som skulle ge pengar) inte gör det? Eller om bokföringen åt en vän ger en betalning?
Lönearbeta är ett ord jag inte tänker acceptera, inte ännu. Jag gör vad jag behöver och vill. En del av det ger lön i pengar från nån annan som betalar mina sociala avgifter, en del ger pengar till mitt bolag (alltså inte en ”lön” – för det är ju en enskild firma) och en del ger en tillfredställelse minst lika mycket värd som andras pengar.
Förr arbetade man för att uppnå något. Man kanske sådde på sin mark för att få mat. Så gör jag fortfarande. Utan att bekymra mig om det ger lön eller någon annan valuta.