Lauritz har lämnat oss

Det har varit lite tyst här i skrivarlyan senaste månaden och det har en orsak.

Min dubbelfar, tillika huvudkaraktären i den roman jag skriver, Lauritz Ullerud lämnade oss 8 december. Han blev nittio år och två veckor och fick uppleva mycket i sitt liv. Hans minnen från förr var knivskarpa in i det sista och nu är det min uppgift att fortsätta förvalta det han berättat i den bok de resulterar i. Där har vi tagit oss från 1938 genom hela kriget och är framme i januari 1946 nu, manus är tänkt att sträcka sig till 1948. Dubbelfar har förstås redan berättat allt men ibland tänker jag ”det måste jag fråga mer om” och det går ju inte längre.

Dubbelfar? Jo, det är så att han tyckte inte om ”svär” som i svärfar och svärdotter. Så han blev min dubbelfar. Eftersom jag ju redan hade en pappa, även han på andra sidan.

Så här såg han ut för tio år sedan, när vi firade åttioårsdagen på Oslobåten. Vi saknar honom.