För sisådär åtta år sedan fick jag en bok av min dotter och svärfar (eller dubbelfar, som jag kallar honom, för svär tycker han inte är så vackert ord). Boken heter ”Äntligen ickerökare”. Jag hade då rökt i ca 25 år, försökt sluta en gång men börjat igen, tänkt sluta en massa gånger. I morgon. Den gång jag slutade gick jag över till nikotintuggummin i stället. Man kan bli beroende av dem också men jag hävdar fortfarande att det måste vara betydligt mindre farligt. Men tanken på cigarretter och beroendet försvann aldrig under det år jag höll uppe.
Det är ju så med rökning, det gott om skäl att sluta. Man kan bli sjuk, man blir rynkig och ser gammal ut, man luktar inte så gott (fast det märker man ju inte själv), allt hemma blir gult. Skäl saknas inte. Men inget av det händer ju just nu, man kan sluta i morgon. Eller om en vecka.
Nå, jag fick alltså boken. Jag tycker om böcker så jag började läsa. Den var skriven på ett underhållande sätt så jag fortsatte läsa. Därtill krävde boken, verkligen krävde, att man inte skulle sluta röka ännu. Sympatiskt. Och när boken sa att det var dags, då var det så lätt! Jag bara – slutade! Efter alla dessa år. Under de sju och ett halvt år som gått sedan dess har jag inte en enda gång längtat efter en cigarett. Jag slutade och det var som om jag aldrig varit rökare. Ren magi! Jag vet inte om den fungerar på alla men till er som vill sluta rekommenderar jag den varmt!
Äntligen ickerökare