Hos lektören

Precis som vi människor passerar texter genom olika stadier i livet. För en del går det snabbt, för andra mycket långsamt.

• Gamla synder, pusseldeckaren där deckartanten Lillemor Stenlund löser gåtor i England, är till salu som ljudbok hos Storytel.
• Manus för en kortare text i brevform är godkänt och publiceras förhoppningsvis i höst i en samlingsvolym.
• Ytterligare ett manus, en ramberättelse med invända texter, är hos lektören sedan ett par dagar.
• Synopsis för en ny roman är färdigställt och jag håller tummarna för att få stipendiepengar till färdigställande.
• Fyra texter i olika stadier av sina liv, som alla hoppas på att nå läsare.

Det kan låta mycket men alla texter har tagit lång tid på sig att nå hit. Ytterligare ett manus har hittills varit hos två olika lektörer och jag har planer på att sända till en tredje. Jag vill så gärna att det blir riktigt bra. Den andra och del av den tredje lektörsläsningen kommer att betalas med stipendiemedel.

När är man egentligen klar?

Tre lektörer kan låta mycket men att i vart fall låta en lektör och en redaktör lämna synpunkter vill jag kosta på både texten och mig själv efter att ha investerat många timmars arbete i den. Jag höll på att glömma det senast. Texten är skriven under en utbildning, utgör till och med examensarbetet, och efter ett år eller flera med en text är man ganska trött på den. Nu räcker det sa jag till min utgivningskunnige vän. Som tur var stoppade han mig och konstaterade vänligt men bestämt att klasskamrater och vänner inte kan ersätta en lektör. Han hade förstås helt rätt. Så nu är text tre av de pågående hos lektör, Gamla synder har varit där, likaså novellen i brevform och så småningom ska även den nya texten dit.

Sen är den klar. Kanske.