När jag inte skriver, bokför eller pysslar om katterna så odlar jag. Mest tomater, pumpor, squash, aubergine, paprika, chili, majs, sparris och annat matnyttigt men ett litet jordgubbsland finns också och amplar med hängjordgubbar. Kanske mognar de första i morgon, på midsommarafton.
De röda bär som växer bäst hos oss är dock smultronen. På 60-70 talen hyrde mina föräldrar ett gammalt soldattorp, Rappstad, i Österbymo där vi tillbringade somrarna. På 70-talet tog jag med några smultronplantor därifrån till vårt hus i Värnamo. De trivdes och växte på tomten. När pappa flyttade till Helsingborg i början av 80-talet fick ett par plantor följa med. De bosatte sig mellan cementplattorna på hans balkong i markplanet. Smultron är förnöjsamma och har inte så stora krav.
När min man och jag byggde vårt hus några år senare tog jag med två små smultronplantor som bodde på pappas balkonggolv och satte dem i trädgården. Den ena hade oturen att få ett lass småsten över sig. Men den sist överlevande har spritt sig över hela vår trädgård. Under årens lopp har många av dess ättlingar strykt med när häckar satts, gräsmatta såtts, kryddland stenlagts, trädgårdsland grävts och damm anlagts. Ändå får vi mer och mer smultron. På framsidan växer de som en filt över småstenen, förra året tog jag av hela ”filten” men nu är den tillbaka.
Smultronen är vårt mest älskade ogräs och nu, till midsommar, påminner de om somrarna på torpet för över femtio år sedan. De som alltid var varma. När man gick längst den smalspåriga järnvägen till sjön, utan att möta någon. I sjöns klara vatten fanns bara spiggen, och näckrosorna, över flög trollsländor. Vi hade med en plastflaska med varm saft och bullar. Det var sommar.
Önskar alla en riktigt skön och avkopplande midsommar!
Eva