Jag har läst ”Fyra generationer kvinnor” av Anita Hammarstedt. Det är en historisk roman, eller kanske krönika, som börjar 1808 och tar oss med ända till andra världskrigets slut 1945. Mycket hinner hända, från bondesamhället får personerna i boken uppleva hur radion, kameran, ångloket och annat gör sitt intåg i världen. Men även två världskrig och Spanska sjukan som tar många liv. Kvinnorna heter Christina, Emilia, Olga och Sigrid. De är dock långt ifrån de enda personerna i boken, det är gott om syskon i varje generation som gör att släkten växer. Ibland har jag nästan svårt att hålla reda på vem som är vem men så blir det naturligtvis i en släktkrönika som spänner över så lång tid. Till stor del utspelar sig berättelsen i Sörmland men delvis, framför allt i sista generationen, även i Stockholm. Det slår mig när jag läser hur lika och ändå hur olika livet ter sig på bara fyra generationer. Från dotter till mormorsmor är ju inte så lång tid och ändå hinner mycket hända i omvärlden. Samtidigt kan många av problemen vara de samma.
Fyra generationer kvinnor
När fyra generationer kvinnor ska samsas i en och samma bok blir det många barn som föds, barnafödandet sker tätt, såväl i verkligheten som i berättelsen. Jag kan möjligen uppleva att en enda bok är för liten yta för alla dessa intressanta kvinnors öden att samsas om, det är närmare 150 år på 365 sidor så det går undan, och hade gärna sett att de fick ta mer plats, så att deras personligheter kunde fördjupas ännu mer och jag som läsare fick lära känna dem bättre.
Språk och ordval känns rätt för tiden, boken innehåller en hel del tidsenlig fakta och jag anar att ett ambitiöst researcharbete ligger bakom. Kvinnorna i denna berättelse har förresten även fått en blomma gemensamt och det är vitsippan, som i någon form dyker upp i varje generation och som även pryder bokens omslag.
Anita Hammarstedt har tidigare givit ut sin självbiografi i boken ”Mitt liv”.
3 kommentarer till Fyra generationer kvinnor