När Facit väl hade facit i handen var det för sent. Det är ett välkänt faktum som kanske inte längre är så känt för det var många år sedan. Facit tillverkade skrivmaskiner och var världsledande på det. De kunde inte se att datorer var ett hot, det var ju en helt annan pryl och vem ville ha eller hade råd med en sådan? Facit finns inte längre.
Jag såg en dator en gång på den tiden Facit var stora, i källaren på Munksjö pappersbruk i Jönköping. Den tog upp hela källaren. Men det var då, i slutet av 70-talet. På den tiden skrev jag också på skrivmaskin.
Tänker på hur detta gäller i förhållande till skrivande (utöver att man numera inte skriver på en Facit). Hur tiderna ändras och hur läsares uppfattning ändras. Vad som är ”bra” eller ”dålig” litteratur. Hur mycket ska man egentligen ta hänsyn till åsikterna? Ska man skriva på ett visst sätt för att det är ”modernt” just då? Eller våga prova något nytt? Eller vara ännu modigare och våga prova något gammalt? Förr eller senare blir det modernt med orange/brunt/grönt igen – för att återknyta till 70-talet.
Min känsla varierar hela tiden här mellan alla tre synsätten. Det finns inget rätt och fel. Eller gör det det?
Avslutar med att återkoppla till datorer. Så här sa Thomas Watson, styrelseordförande i IBM, 1943: Jag tror att det finns en marknad i världen för kanske fem datorer.
Så om man gissar fel i skrivandets trender ska man kanske inte ta det alltför hårt.
Detta inlägg ingår i #blogg100