Skrivarlyan har glädjen att presentera en ny text av poängnovellernas mästare: Pär Dunge
Jag hade lyckats! Efter flera år av sökande hade jag äntligen hittat en länk till den andra världen.
I mångas ögon var jag nog en underlig figur. Inte minst min bror Peter betraktade mig som en stofil. Till stor del berodde detta på mitt sätt att leva. Jag hade valt att bo mycket enkelt i en stuga vid skogen. Min tillvaro där var gammaldags och i total avsaknad av moderna apparater.
Ett stort intresse hos mig var att botanisera bland de ålderdomliga dokumenten som fanns i husets källare. Där hade jag hittat en väldigt speciell skrift. På de gulnade pappersarken berättades det om en magisk värld. Via en passage i närheten kunde man ta sig dit. Till en helt annan dimension som var full av fantastiska miljöer och bara låg ett litet kliv bort från oss.
Trots att jag egentligen inte trodde på historien så började jag ändå leta efter platsen där övergången skulle finnas. Problemet var de minst sagt kryptiska instruktionerna om hur man skulle hitta dit. De var skrivna på ett kodliknande sätt. Kanske av hemlighetsskäl. Författaren ville väl vara ensam om sin upptäckt.
Många gånger försökte jag knäcka gåtan, gav upp men återkom ändå alltid till mysteriet efter en tid. Och plötsligt en dag såg jag lösningen framför mig. Man skulle bara läsa var tredje bokstav, resten var nonsens.
Jag renskrev det väsentliga i texten och begav mig utomhus. Punkten man skulle utgå ifrån befann sig en bit bort men jag var snabbt där. Sedan följde jag direktiven noga. Promenaden blev allt annat än rak. Kors och tvärs, fram och tillbaka, fick jag gå.
Målet för färden blev inte det jag väntat mig. När bara några meter återstod hamnade jag framför min brors villa. Enligt vägbeskrivningen behövde jag fortsätta ytterligare en bit. Men den låsta ytterdörren hindrade mig.
Eftersom ingen öppnade när jag ringde på fick reservnyckeln komma till användning. Ifall jag eller Peter skulle låsa oss ute så hade vi nycklar till varandras hus. Det här var dock första gången någon av dem nyttjades.
Med spänning trädde jag in i min broders hem. Mitt besök där var rätt sällsynt. Detta eftersom jag oftast föredrog att umgås i min egen bostad eller i naturen.
Sista raden i anteckningarna förde mig raka vägen till det stora vardagsrummet. Väl där blev jag först besviken. Någon led till det okända landet verkade inte finnas.
Just som jag skulle till att lämna huset föll min blick på något ovanligt. I hörnet fanns en fönsterliknade yta. Fast den var helt mörk så någon möjlighet att se igenom föremålet fanns därför inte.
Nyfikenheten fick mig att undersöka tingesten. Kanske var det mitt fingrande som orsakade förvandlingen. Det svarta bytes som genom ett trollslag ut mot en storslagen natur. Inte som den vi hade i omgivningen utan en som låg mera åt det tropiska hållet.
Samtidigt som jag med hänförelse betraktade miraklet skramlade det till i dörren. Min bror var på väg in.
– Är du här? sade Peter med förvåning när han fick syn på mig.
Jag redogjorde snabbt och entusiastiskt om skriften från min källare. Hur den fört mig hit och om min nya upptäckt.
– Kan det här vara öppningen till den alternativa verkligheten?
Peters blick var full av förakt.
– Idiot! utropade han. Det där är ju en modern platt-TV. Har du aldrig sett en sådan?
Fascinerat studerade jag den magiska rutan. På något sätt kändes det som om jag hade hittat meningen med livet.