Deckarnovellen blev klar i tid och det har blivit flera sidor om Lauritz. Men nu är det dags att sticka emellan med en bilderbok. En illustratör som gör fantastiska bilder med femtiotals-stuk kontaktade mig om ett eventuellt samarbete, jag tackade ja, och har sedan fått flera underbara bilder. Det har varit mycket att stå i på alla håll men nu har jag äntligen funnit ro att börja skriva på bilderboken.
Om barn kommer den att handla. Och om att vara annorlunda. Färre ord än i en roman, mycket färre, men inte så mycket lättare för det. I varje ord ska ju ligga desto mer. Fram med guldvågen!
Hej Eva!
Det var ett tag sedan jag tittade in i din skrivarlya. Det ser fint ut!
Vad roligt med bilderboken! Funderar på bilderna med femtiotalssstuk. Prickiga klänningar? Raggare? Eller är jag fel ute? 🙂
Lycka till!
Tack Anna! Ja, det är verkligen roligt som omväxling till romanskrivandet. Inga raggare, prickiga klänningar har jag inte tänkt på om det är. Nej, det är mer att bilderna ser ut som de gjorde på femtiotalet, det är något med hur människorna är ritade, en speciell sorts enkelhet, färgerna. Jag tycker jättemycket om dem, kan ju hänga ihop med att det – för mig – känns som när man var liten.
Lycka till med ditt skrivande också! Det är så roligt att följa!