Dramatiskt berättande av Mats Ödeen ingår i kurslitteraturen till LUFS. Det blir ont om tid i höst, för att ligga steget före läser jag redan nu igenom den obligatoriska litteraturen. Denna bok ingår i delkurs 2, Att skriva i olika genrer.
Enligt författarens förord kom Dramatiskt berättande till när han skulle leda en kurs på en folkhögskola. Så här är boken beskriven på bl.a. Adlibris: Dramatiskt berättande har blivit en klassiker. Den har använts i alla verksamheter som har med dramatisk gestaltning att göra: teaterskolor, dramautbildningar, kurser i litterär framställning och, på senare år, i skapandet av dataspel.
Boken spänner över mycket och visar att Ödéen, som tyvärr gick bort endast 60 år gammal, hade en fantastiskt bred kunskap. Han skriver om allt från värmelära till Hollywoodfruar för att skapa förståelse för dramats olika delar.
Jag upplevde bokens första del som tung, den tar upp ett stort antal åskådningar under över 2000 år. Det finns ett myller som jag inte lyckas överskåda. Jag upplever det som att författaren för ett resonemang med läsare som redan är väl insatta och kunniga i ämnet, det känns inte som kurslitteratur för en utbildning av noviser. Kanske beror detta på att jag inte bara slöläser utan förväntar mig att frågor på texten kan komma på en tentamen.
Dramatisk berättande
När jag tagit mig förbi denna del väntar kapitel som jag upplevde som betydligt mer lättillgängliga och klart intressanta, inte minst ur allmänbildningssynpunkt. Boken behandlar utveckling och synsätt under årtusenden, sett ur olika perspektiv, och ger mig många aha-upplevelser. Den kommer helt klart att leda till ytterligare läsning; mitt intresse vaknar för retorik och även det slumrande teaterintresset tar ett glädjeskutt. Politik, religion, historia, Marcus Antonis, Evert Taube, Gamla Testamentet, Iliaden och HC Andersen…allt får en ny vinkling för mig.
Som författare finner jag stycket om kritikernas tillkomst och existens intressant men framförallt vad Ödéen skriver om retorik. Samspelet med publiken, som man ibland känner och ibland möjligen kan gissa. Inte bara när man skriver utan också om och när man anlitas som föredragshållare.
Dramatiskt berättande är en nyttig bok, ge inte upp under första kapitlet bara!