När man var liten lärde man sig saker i en rasande hastighet, att gå till exempel. Sen gick man raskt vidare utan att fundera så mycket över det, lärde sig nytt och nytt och nytt. Ibland känns det som om den tiden är förbi. Nu lär man sig inte lika lekande lätt längre.
Men idag funderar jag på om man inte fortsätter lära på samma sätt, utan att egentligen reflektera över det? Inte i samma hastighet kanske, men livet håller ju inte heller samma hastighet när man är 60 som när man är 6 år. Då var en dag en tvåtusendel av ett liv, nu är en dag bara en tjugoentusendel av ett liv. Klart att dagarna går fortare och att man hinner mindre på dem!
Det som startade dagens reflektion var detta med hemsidor och reklam och facebook. Jag tycker inte att jag kan särskilt mycket och förundras hela tiden över alla kollegor på FB och deras kunskaper. Framför allt i författargrupperna, där det alltid finns många som både kan och som gärna hjälper till med svar på frågor. Jämfört med dem kan jag känna mig som novis. Samtidigt visar statistiken på min sida att det går rätt så bra.
Men den verkliga eftertanken kom på grund av mitt arbete. Företaget har en hemsida och en FB sida som inte en kotte begriper sig på och som därför är utlagda på konsultföretag. Inte en kotte? Jo! Kanske jag inte hinner (är ju anställd för ledningssystem och ekonomichefande), kanske jag inte vill, kanske inte konsulterna släpper taget. Men jag kan! Och helt plötsligt känner jag att jag faktiskt ändå har lärt mig något och jag inser att det ju beror på vilka man jämför sig med.
Naturligtvis finns det bara en person att jämföra sin utveckling med och det är att jämföra mot sig själv. Men så är vi väl inte funtade, vi levande varelser. Man går hela tiden framåt och tittar inte så mycket i backspegeln. För att sätta värde på sig själv måste man nog ändå se lite bakåt, för att orka fortsätta framåt. En liten glimt kan räcka, som när man kör bil.
6 kommentarer till Detta med hemsidor och reklam