Mitt julklappstips i år är Bortanvinden av Frida Hallberg.
Redan bokens första mening väcker mitt intresse ”Jag har glömt att jag är en fågel när jag vaknar”. Sedan är jag fast och kan inte sluta läsa om Lo som dragit sig tillbaka från världen efter att ha förlorat sin man och om Sohlamel, högländaren, som hon möter efter att ha lärt sig skifta till korp och blivit resande. Som läsare får jag tankar och idéer redan från början av Bortanvinden. Kan det vara så att …?
Bortanvinden
Smidigt, lätt smeksamt, böljande, som en dröm om en saga beskriver Frida Hallberg de allra djupaste mänskliga känslor av sorg, saknad och skuld. Hon låter oss fly med Lo till en värld med resande högländare. Det är en trovärdig och jordnära fantasyvärld som beskrivs gradvis, så att min nyfikenhet ökar ju mer jag läser.
Känslan som korp och hur Lo lär sig förvandlas och flyga är mycket fint gestaltad och jag är där med henne. Likaså hennes upplevelser och hennes kunskaper som korp respektive människa, det är en omvandling som inte bara syns på ytan.
Även Sohlamel bär på upplevelser som satt djupa spår och läsaren får ömsom uppleva berättelsen ur Los perspektiv, i första person, ömsom ur Sohlamels, i tredje person.
Bortanvinden är den tredje delen i en romansvit. Jag har ännu inte läst de två tidigare delarna Jag ropade och Den du var och även om det går att läsa Bortanvinden fristående underlättar det att ha läst dem. Efter att ha läst Bortanvinden känns de lockande.