Har du kommit i kontakt med Shaun Tans grafiska romaner? Om inte har du en fin upplevelse framför dig!
I Ankomsten gestaltar Tan, genom ett stort antal vackra och oerhört detaljerade blyertsteckningar, upplevelsen att vara invandrare. Som han själv konstaterar på sin hemsida är det en fundamental del i mänsklighetens historia, såväl nu som bakåt i tiden.
Tan har sökt efter kärnan i känslan av främlingskap, den universella känslan av hemlängtan, språkproblem, fattigdom, förlusten av social status och separationen från familjen. Men hur gestaltar man detta? Oavsett var i världen någon invandrar och är främling finns det ju andra – presumtiva läsare – som hör hemma.
Tan har lyckats perfekt! Boken har inte någon text utöver de skyltar huvudkaraktären ser. Man förstår att det är ett språk men det är inte något existerande och ingen kan känna igen sig. Han har mixat fantasy med verklighet på ett sätt som både gestaltar skräck (surrealistiska, metaforiska bilder av jättelika män som dammsuger gatorna på jakt efter människor) och främlingskap (se bara på det lilla husdjuret på omslagsbilden). Shaun skapar en miljö som läsaren får uppleva tillsammans med mannen och känna sig lika vilsen, samtidigt anknyter han till kända situationer så att läsaren förstår vad som händer. Vi kommer tillsammans med mannen till det nya landet, vi står på båten bakom de andra flyktingarna när den ankommer till den enorma, främmande staden. Två män i märkliga kläder står staty i hamninloppet. Bilden för tankarna till Ellis Island och hur de svenskar som kom dit kan ha upplevt åsynen av Frihetsgudinnan. Skickligt!
Ankomsten fångar invandring och främlingskap på ett sätt som är mycket träffsäkert och det har varit intressant läsning inte minst i mitt arbete med ”Lauritz, femton år”. Rekommenderas!
Om du lånar på biblioteket kan du behöva besöka barnavdelningen: många bibliotek sorterar in Tans grafiska allåldersromaner i lådan på golvet för 3-4 åringar, kanske de enda som inte tillhör målgruppen.
Shaun Tan är extra aktuell för oss som bor i närheten av Helsingborg eftersom Dunkers just nu har en utställning med hans verk och igår läste jag i HD det fantastiska: han har gjort en teckning föreställande Dunkers och sina varelser och skänkt till kulturhuset! Så en liten bit av utställningen kommer att bli kvar där för alltid.
Pingback: Reading on the rails - a reading diary entry - TheSupercargo