Eva Ulleruds Skrivarlya

Oj vilken ovanligt rolig skrivartävling som plötsligt dök upp på facebook! Adamsson Löfgren Bokförlag är nytt för mig och jag tror nytt över huvud taget. Inte dåligt att då kunna arrangera en tävling i denna klass! Men söker ett bra manus och vill ge vinnande författare ett traditionellt avtal och ett royaltyförskott på 100.000.

16/8 2023 till 16/3 2024 pågår tävlingen så det är gott om tid att skriva.

Jag önskar både Adamsson/Löfgren och alla tävlande hjärtligt lycka till!

Detta med refusioner.

På de senaste manusen jag skickade in har hittills två tackat nej.

”Tyvärr tackar vi nej till erbjudandet om utgivning denna gång. På grund av begränsade resurser kan vi dessvärre inte ge någon individuell feedback. Vi önskar dig all lycka till på andra förlag!”

”Vi har läst men tyvärr har vi nu beslutat oss för att tacka nej till utgivning. Eftersom vi får in en stor mängd manus hoppas vi att du har förståelse för att vi inte kan ge något mer utförligt omdöme. Du är alltid varmt välkommen att skicka manus till oss igen!”

Det är vänliga brev som lämnar en dörrspringa öppen för framtiden: ”Vi tackar nej denna gång”, ””Du är varmt välkommen att skicka manus till oss igen!”. Bra att förlagen tänker på att författare behöver lite pepp.

Jag skickade till elva förlag, det innebär att nio hittills inte svarat. Det är alltså över 80% chans kvar. Och tackar alla nej så finns det fler än elva förlag i Sverige så jag tar det med ro.

Det fina med skrivandet är att det alltid är något på gång. När ett manus skickats tar jag tag i nästa manus och glömmer för en tid det jag väntar svar på, tills svaret dimper ner i mailen.

Med tanke på den stora mängd manus förlagen får in känns det lite som att delta i en tävling. Inte ett lotteri, där allt beror på turen, men en tävling där man både ska prestera något och ha tur. Såna gillar jag bäst.

Med varje manus som är klart att gå till ett eller flera förlag ska skickas ett följebrev. Först lättnaden och glädjen när manus är klart. Sen våndan över följebrevet. Många gånger har jag hört att det behöver inte vara långt eller att det har ingen betydelse om det är bra eller ej det enda som har betydelse är manus. Ändå känns följebrevet nästan lika viktigt som manus.

Kanske beror det på mina erfarenheter när jag läst arbetsplatsansökningar och sållat bland hundra människor jag inte känt mer än genom deras egna ord? De har inte sökt jobb som författare utan som exempelvis orderregistrerare men orden de skrev har ändå varit viktiga. Naturligtvis har jag inte gått på deras svenska. Jag skrev ner utbildningar och kompetenser, jag ringde referenser på dem som var mest tänkbara. Varit oerhört noggrann med att vara rättvis. Men någonstans gjorde orden skillnad. De kunde göra att ett brev blev läst en extra gång, att ett namn fastnade i huvudet, kanske rentav att jag sökte positiva omdömen. Så hur skulle jag nu kunna tro att det kvittar vad jag skriver i följebreven?

Det börjar alltid på samma sätt. Ett tomt papper och bara två meningar vill halka ner på det.

Texten får ligga till sig. Kanske tillkommer något.

Sen, som genom magi, fylls plötsligt hela sidan och en sida till!

Men jag vet att följebrevet ska vara kort. Precis som jag suckade över arbetssökande som skrivit romaner sitter någon och suckar över mitt långa brev om jag skickar det. Så jag stryker. Låter vila. Stryker (lägger till lite). Låter vila.

När det äntligen går iväg är jag jättenöjd! Tills jag läser igen och hittar ett stavfel eller (ve och fasa) att brevet är adresserat till ett förlag men gått till ett annat.

Efter några månader kommer svaret. ”Vi har läst ditt manus men beslutat oss för att tacka nej till utgivning. Du är välkommen att sända nya manus till oss.” Ja, jo, inte mycket att säga om det. Fick ett sånt nyss. Undrar om det nån gång står ”Skicka inte fler till oss”? Det vore ruskigt!

Ibland kommer ”Tack för ditt manus. Vi vill gärna ge ut det.”

Tills dess övar jag vidare på följebrev. Jag tror ändå de har betydelse.

Den första lättlästa deckaren om min deckartant Lillemor Stenlund är klar. Återstår förstås att bearbeta och förbättra men känns ändå bra.

Dags att ta tag i nästa manus medan Lillemor vilar. Alltid bra att vänta ett tag innan man läser igen och bearbetar.

När jag inte skriver, bokför eller pysslar om katterna så odlar jag. Mest tomater, pumpor, squash, aubergine, paprika, chili, majs, sparris och annat matnyttigt men ett litet jordgubbsland finns också och amplar med hängjordgubbar. Kanske mognar de första i morgon, på midsommarafton.

De röda bär som växer bäst hos oss är dock smultronen. På 60-70 talen hyrde mina föräldrar ett gammalt soldattorp, Rappstad, i Österbymo där vi tillbringade somrarna. På 70-talet tog jag med några smultronplantor därifrån till vårt hus i Värnamo. De trivdes och växte på tomten. När pappa flyttade till Helsingborg i början av 80-talet fick ett par plantor följa med. De bosatte sig mellan cementplattorna på hans balkong i markplanet. Smultron är förnöjsamma och har inte så stora krav.

När min man och jag byggde vårt hus några år senare tog jag med två små smultronplantor som bodde på pappas balkonggolv och satte dem i trädgården. Den ena hade oturen att få ett lass småsten över sig. Men den sist överlevande har spritt sig över hela vår trädgård. Under årens lopp har många av dess ättlingar strykt med när häckar satts, gräsmatta såtts, kryddland stenlagts, trädgårdsland grävts och damm anlagts. Ändå får vi mer och mer smultron. På framsidan växer de som en filt över småstenen, förra året tog jag av hela ”filten” men nu är den tillbaka.

Smultronen är vårt mest älskade ogräs och nu, till midsommar, påminner de om somrarna på torpet för över femtio år sedan. De som alltid var varma. När man gick längst den smalspåriga järnvägen till sjön, utan att möta någon. I sjöns klara vatten fanns bara spiggen, och näckrosorna, över flög trollsländor. Vi hade med en plastflaska med varm saft och bullar. Det var sommar.

Önskar alla en riktigt skön och avkopplande midsommar!

Eva

Provins – norrländsk litterär tidskrift grundades 1953 och ges sedan 1982 ut av Norrländska litteratursällskapet med fyra nummer per år. Med utgångspunkt i det nordliga rummet och periferin intar Provins en unik position inom svensk litteratur och kulturdebatt. Tidskriften är även en viktig arena för kritisk idébildning runt dekolonisering och glesbygdsfrågor. Varje nummer rymmer nyskriven poesi, prosa och essäistik. Sedan 2011 produceras och trycks tidskriften i Umeå. Provins ges ut med stöd från Kulturrådet. Lösnummer hittar du hos våra återförsäljare eller via vårt beställningsformulär.

SKICKA IN TEXT

Skriver du dikter, prosa eller essäistik? Har du eller din text norrländsk anknytning? Skicka textbidrag till elin.persson@tidskriftenprovins.se. Vi läser alla inkomna bidrag, men på grund av att vi är en liten deltidsanställd redaktion som får in en stor mängd texter kan vi bara svara om vi väljer att publicera din text. För inskickat material ansvaras ej. Vi publicerar endast opublicerat material. 

Teman för kommande nummer är:
2023/2 – Vila (Deadline 1 april)
2023/3 – Pengar (Deadline 1 juni)
2023/4 – Djur  (Deadline 1 oktober) 

Det smög sig in ett fel i utlysandet av Space Opera tävlingen. Kontot för priscrowdfunding blev fel. (Jag får skylla på att jag konsulterade en anteckning om det, och jag har usel handstil…) Kontonumret på Handelsbanken är 333 324 578 (en 2:a blev felaktigt en 3:a). Stycken skall lyda:

Förutom diplom och universell ära crowdfundas en dusör som gör pristagaren
ekonomiskt oberoende i flera timmar. Gör din insats och insättning på
undertecknads Handelsbankkonto nr 330 324 578 och meddela för säkerhets skull
ahrvid@hotmail.com att så skett. Donatorer kommer att avtackas offentligt, men
säg till om du vill vara anonym.

Ahrvid

Fick godkänt på kursen i barnlitteratur så nu är det sommarlov. En fördel med kurserna är de texter man skapar. Jag har precis sänt en ny lättläst deckare till olika förlag. Inte bästa tiden på året att göra det men efter sommaren är ännu sämre, när alla som skrivit under sommaren skickar in sina alster. Det sista verket från i våras ska jag fila på litet till. Det får skickas in när sommarruschen lagt sig i september-oktober.

Ha en trevlig sommar med så mycket eller litet skrivande du känner för!