Eva Ulleruds Skrivarlya

Bokbloggaren Bokbimbon (Elena Bengtsson) har läst och recenserat Miniatyrerna på Instagram:

Gunnar och Mona driver en leksaksaffär som går ganska dåligt. På en leksaksmässa i Ångermanland visar en gammal man Gunnar någonting som kan vara den nästa stora grejen att sälja i affären.
När Gunnar och Mona sen ska gå och prata med den gamle mannen i hans stuga i skogen upptäcker dom någonting mycket märkligt i skogarna runt omkring.

Jag skulle vilja beskriva den här boken som mysig, fast den är lite för mörk i handlingen för att göra det. Mysrysig då kanske! Jag tyckte den var väldigt unik i handlingen, oförutsägbar och spännande. Jag gillade att det var mycket av Ångermanlands lokalhistoria med i berättelsen. Kanske att slutet kändes som att det gick för fort fram så jag hade önskat att boken var längre.

Läs!!

En helt fantastisk bok med många tänkvärda funderingar. Mycket om jämställdhet och mångfald. Alla har en plats här. En verkligt bra bok./Britt Ahlström 240801

Evas bästa

Jag har läst alla Eva’s böcker. Och denna är helt klart min favorit. Det enda negativa jag har att säga om boken är att den är alldeles för kort. För jag vill veta mera om vad som händer karaktärerna i boken. Och så vill jag absolut ha en STOR burk med blå dimma./Signaturen ”Findus! 240804

Som en svensk Alkemisten av Paolo Coelho

Om du älskar Paolo Coelos berättarstil lär du gilla denna bok. Eva Ullerud har samma lättsamma och enkla sagoton och boken går snabbt att ta sig igenom.

Vi får följa Mona och Gunnar, som i jakt efter den nya inne-leksaken, kommer i kontakt med små miniatyrfigurer som ser väldigt levande ut. Det hela leder till en portal och en hemlig värld där alla varelser är välkomna på samma villkor … eller?

Verkligheten visar en skrämmande sida och allt är inte så fantastiskt som det verkar. Snart är Mona och Gunnar intrasslade i en jakt på liv och död. Ska de lyckas rädda de oskyldiga små barnen?

Precis som i Alkemisten har Eva Ulleruds bok Miniatyrerna ett viktigt budskap, dock blir det inte samma starka aha-upplevelse som i Alkemisten vilket drar ned betyget till en go och varm 3:a. Det är den där lättsamma lektyren som passar många.

Boken passar såväl vuxna som unga läsare.

Recension: från idé till PUBLICERING

av Elisabeth Magnusson Rune
ElMaRu Förlag, 2024
ISBN 9 789198 330472

Behövs fackböcker om skrivande? Den frågan blir snabbt besvarad om man läser mängden av frågeställningarna som läggs in på facebook-sidor som Författare på facebook med flera. Samma frågor dyker upp gång på gång och besvaras, mer eller mindre bra.

När jag fick förfrågan om att recensera Elisabeth Magnusson Runes bok från idé till PUBLICERING ställde jag mig ändå frågan: behövs det ytterligare en bok?

Min bokhylla rymmer många böcker om skrivande. De flesta är bra, alla tar upp skrivande och författarskap ur sin vinkel, alltifrån hur man kan skriva i en viss genre till hur man kan öka sin motivation.

Jag har också flera böcker om matlagning. Även de behandlar en avgränsad del, alltifrån fantastiska tårtor till mjölksyrade grönsaker och hemmagjord ost. De är också bra.

Men därutöver har jag den gamla ärvda boken; Bonniers Kokbok från 1960-talet. Uppslagsverket. Här finns alla rätter A-Ö, sylta och safta, drycker, vikning av servetter, etikett vid bröllop och begravning, kaloritabeller och allt annat. Det är boken som gör slut på diskussionen när grannen hävdar att det inte ska vara risgryn i kålpudding. Det är bra med såna böcker, där man lätt kan hitta allt.

När jag öppnade det stora paketet med boken från idé till PUBLICERING förde den genast tankarna till Bonniers Kokbok. Var detta möjligen äntligen den kompletta boken om skrivande? Uppslagsboken där man kan finna allt?

Jag började läsa och fann att mitt antagande var rätt. Boken tar verkligen upp allt.

från idé till PUBLICERING är en innehållsrik tegelsten. Trots det är den lätt att läsa eftersom varje frågeställning upptar en begränsad plats och att svaren ofta är i punktform. Läsningen lättas också upp genom små rutor med kuriosa med mera. En fyndig detalj är att författaren använder bokens uppbyggnad för att förklara en del frågeställningar, som i vart fall jag upplever ofta uppkommer Var hamnar manusets första sida? Vad är en smutssida, en copyrightsida och en titelsida? Det löser Elisabeth Magnusson Rune lika enkelt som genialiskt genom att skriva på sidorna vad de heter och var i manus de finns.

Men går den att använda som uppslagsbok? Absolut, längst bak finns ett långt men lättsökt register som säkerställer det.

Nästa fråga är om den ersätter alla andra skrivarböcker. Givetvis inte, medan från idé till PUBLICERING behandlar allt relativ kortfattat kan många andra verk, som bara täcker en liten del av skrivandet, istället gå på djupet. Mycket är väldigt ytligt behandlat och ger främst information om var man kan söka vidare. Det är förståeligt, annars hade det inte blivit en bok utan en hel serie och då hade idén om samlad information försvunnit. Samtidigt som jag kan sakna lite större djup upplever jag att idéer poppar upp när jag läser. Någonstans ett ”Aha, är det därför!”, på ett annat ställe ”Det kan vara ett försäljningssätt som jag missat, det måste jag kolla vidare!” eller ”Intressant! Det kan jag använda mig av”.

från idé till PUBLICERING är ett komplement till de skrivarböcker som finns på marknaden, och jag finner i förordet att det även är författarens avsikt. För mig kommer boken att ha en självklar plats i hyllan bland facklitteratur för oss som skriver.

Författaren Elisabeth Magnusson Rune är författare och diplomerad lektör och har tidigare skrivit bland annat sakprosa.

Eva Ullerud

DAST Magazine

Länken ovan går till recensionen och allt annat intressant du kan läsa alldeles gratis på DAST – tidningen med nyheter inom deckare, fantasy och annan underhållningslitteratur sedan 1968.

MINIATYRERNA

Av Eva Ullerud
Whip media, 2024
ISBN 978-91-89900-41-7, danskt band, 148 sidor

Hade Stephen King skrivit denna hade den ju kunnat räknas som en av hans långnoveller. Och fantasyinriktningen hade passat honom också, liksom mötet mellan det vardagliga och det fantastiska.

Här är det ägarna till en liten leksaksbutik som är på mässa för att hitta nya varor, men det bästa är för dyrt och de behöver en storsäljare för att klara ekonomin. På vägen ut hittar maken en man, en gubbe, som vill sälja miniatyrleksaker, en liten hund med matskålar i en bur. Jättebra, lagom stora till modelljärnvägar, och den rör på sig också.

Han får med den för att visa hustrun som också blir entusiastisk, och de ska träffa gubben hemma hos honom i hans stuga lite utanför mässområdet och diskutera inköp och pris.

Så gör de nästa eftermiddag och sedan de diskuterat inköp av ett antal miniatyrer, människor och djur inklusive en enhörning, undrar de om det finns en resturang i närheten. Jo, om de går ut genom stugans bakdörr kommer de till en by med värdshus.

Där verkar det vara medeltidsvecka, men maten är god.

Nu ska jag inte referera mer, för läsaren har ju redan anat att miniatyrerna inte är mekaniska eller elektroniska leksaker utan levande varelser.

Inte är det någon medeltidsvecka heller.

Berättelsen är välskriven, lättläst, men jag retar mig på de aningslösa huvudpersonerna.

Kan lugna hugade läsare: det slutar väl. Mycket väl med humanistisk tyngdpunkt. En utopisk fantasy, inte så vanligt.

LEIF-RUNE STRANDELL

Här finns Astrid Ahlbergs recension och även hennes foton.

Ett gott råd är att titta på sedan ovan men för dig som inte har Instagram kommer texten här, lite tråkigare eftersom emojis inte kommit med:

Miniatyrerna av Eva Ullerud är en liten fantasypärla som jag fick förmånen att läsa redan innan den kom ut, vilket den gjorde 1 augusti i år. Det är en originell idé där huvudkaraktärerna är ett medelålders par, ägare till en leksaksaffär. På en mässa stöter mannen ihop med en underlig gubbe som vill sälja en liten miniatyrhundvalp till honom. Det märkliga med valpen, och det som fångar hans intresse, är att den rör sig på ett väldig naturtroget sätt …
Är inte det en häftig inledning?

På knappt 150 sidor hinner historien utvecklas i en dramatisk riktning, bokstavligen på liv och död, blandat med en viss feelgood-mysighet.

Detta är ingen barnbok, det är stundtals riktigt otäckt, men det reder ut sig på slutet.

Min behållning av boken var inte bara god underhållning, utan jag fick fundera på en oväntad men viktig frågeställning. Eva Ullerud formulerar det så här: ”Går det att skapa en värld där alla har samma värde? Eller måste varje grupp levande varelser utse ’de andra’, de som är mindre värda?”

Tora Greves recension på Förlaget Tira Tigers hemsida

Recension av Eva Ullerus Miniatyrerna. ISBN 978-91-89900-41-7

Något kan jag säga direkt: Det är en bladvändare, spänningen börjar direkt, först bara som en del märkliga händelser.

Äkta makarna Gunnar och Mona åker till Norrland på en leksaksmässa. Gunnar har tagit över leksaksaffären från sina föräldrar. Numera går den knackigt, och när han talar med sina kolleger på mässan, har alla gått över till att driva internetbutik. Medan Gunnar besöker mässan, sitter Mona på hotellet med räkenskaperna. Vad hon ser, är att omsättningen sjunker månad för månad tills det bara går jämt ihop. Något måste göras, en ny leksak som den virala Tamaguchin bör dyka upp.

När Gunnar kommer ut från mässan första kvällen, blir han tilltalad av en äldre gubbe som sitter på en pall utanför. Han visar Gunnar något mycket märkligt.

Medan Gunnar åker tillbaka till mässan, tar Mona en tur med bilen för att turista i närheten. Hon kommer till en kyrka, där det varit häxprocesser våren 1675. Dessa kommer att spela en oväntad del av berättelsen.

Jag kan inte avslöja den spännande handlingen men den värld Gunnar och Mona kommer till tycks vara idealisk, en slags utopia. Men barn försvinner, och snart får de reda på att det finns någon som står utanför samhället och diskrimineras.