…så är det ofta mycket lokala skyfall.
Är det någon mer än jag som reagerat över varför det så ofta är en och samma person som får beröm och priser från alla håll? Om någon blir uppskattad på ett håll följer strax resten av samhället efter. Nästan som om de inte har någon egen uppfattning utan bara följer fårskocken. För inte kan det väl vara så att av tusentals skådespelare, regissörer, sångare, författare finns bara en enda klart lysande stjärna? Johannes Anyuru till exempel. Först fick han SvD:s litteraturpris och nominerades till Augustpriset och Nordiska Rådets litteraturpris. Sen fick han Ivar Lo-Johanssons pris och därefter Aftonbladets litteraturpris samt Gerard Bonniers stipendie. Han är även nominerad till Sveriges Radios romanpris. Läser de bara varandras recensioner eller anser verkligen alla, handen på hjärtat, att detta är den ende bäste?