Igår började jag så smått på min Alice Munro inspirerade novell. Det är veckans läxa och den skall lämnas in på måndag så jag har idag och söndag på mig att skriva. Hade gärna velat ha längre tid för det känns som en intressant att viktig övning. Men om jag hade haft mer tid hade den kanske gått till annat?
Novellen skall vara ca 5 sidor eller 11.500 tecken. Om jag lyckas få till den riktigt, riktigt bra ska jag sända in den till tidningen Skrivas novelltävling. Det är en extra sporre att lägga manken till. Oj, var kom den hästen ifrån? Ja, så börjar man tänka nu, när orden står i centrum.
Vad ska man nu tänka på när man skriver Munroiska? Det ska handla om människor och kännas äkta, autentiskt, verkligt. Människornas bakgrund ska ge en drivkraft som startar dramatiska (nåja, behöver inte vara STORT drama, kan vara ett drama i det lilla) händelser. Sen ska det dyka upp möjligheter. Som kommer av en ren tillfällighet och som karaktären inte kan strunta i. Möjligheterna ska kunna leda till en stor förändring. Ska karaktären ta möjligheten? Öde, tillfälligheter och slumpen spelar en viktig roll. Slutet ska vara öppet, man ska kunna fortsätta tänka, vad hände sen? Så jag antar att jag inte kan ta livet av huvudpersonen i alla fall.
En kommentar till Alice Munro novell