Igår blev det inte skrivet så mycket, en morgontimme bara. Istället hade jag en trevlig dag och kväll med djurskyddsföreningen Fauna som firade djurens dag. Där fanns deltagare från KKS, WSPA och Forska utan djurförsök, tre organisationer jag med glädje stödjer. Men idag vill det till att flitens lampa tänds tidigt och släcks sent i skrivarlyan.
Men jag började morgonen med att läsa i Susan Casserfelts bok ”Prästens lilla flicka”. Ju mer jag skriver desto mer känner jag hur givande det är att läsa. Dels för att det är trevligt förstås men också för att det ger en annan syn på det man själv skriver. Man kan spegla sig i andras böcker på samma sätt som man speglar sig i människor man möter.
Jag mötte för den delen också intressanta människor igår. Nu vet jag något litet mer om ett yrke som tidigare var totalt okänt för mig, nämligen organist eller kantor. Alltid användbart för kommande böcker. Eller kanske redan för den jag nu skriver, som delvis utspelar sig i en kyrka.