Recension av Mari Åbergs roman ”Löftet”

Mari Åbergs roman ”Löftet” är baserad på verkliga händelser men därutöver ren fiktion. Berättelsen börjar våren 1929. Den första meningen är ”Det var då han hörde det”.

Den unge Göran ger ett löfte till sin mor på hennes dödsbädd, han ska ta hand om sina syskon och se till att de inte skingras. Vi får följa Göran genom barndom, ungdom och som ung man. Det är en spännande historia men framför allt är den så bra gestaltad att man nästan känner lukten där, i kasernen, eller kylan i Norrland. Göran lyckas inte hålla löftet till sin mor och tycker även att han misslyckas med andra löften. Detta bär han med sig, och medan man som läsare får möta en sympatisk ung man, berättelsens hjälte, förstår man vilket ok han lever under. Kommer han att få upprättelse och kommer han att kunna förlåta sig själv? Finner han syskonen och finner han kärleken igen? Allt får sitt svar medan man sträckläser Mari Åbergs mycket välskrivna och fängslande roman om Göran Arvidsson. Den manliga huvudkaraktären är skildrad på ett så levande och trovärdigt sätt att jag fullständigt glömmer att det är en kvinnlig författare till berättelsen.

Boken är dessutom en synnerligen intressant skildring av livet under 1900-talets första halva, med start 1929. Mobiliseringen i Sverige, Finska Vinterkriget men även vardagsliv skildras på ett så naturligt sätt att det känns som man är där, ändå måste det ha krävt mycket research. En del är välbekant för mig som läsare, annat är rena nyheter. Hur lätt det var att skaffa körkort, till exempel.

”Löftet” är andra delen i en trilogi. Den första boken ”Och kvar stod en röd resväska” är mycket bra men jag skulle nog vilja säga att ”Löftet” är ett snäpp bättre. Här finns en spänning som gör att jag inte vill sluta läsa och ser fram emot seriens tredje bok.

Löftet är utgiven 2014 på Lava Förlag.