Vem bestämmer vad som är bra och dåligt? Rätt och fel? Fint och fult?
Det är tankar jag får när jag läser dagens Helsingborgs Dagblad. Det är inte böcker som recenseras utan konst.
Redan på framsidan ser jag Malin Lagers textila porträtt. Malin skapar med symaskin, hon syr bilder med schatteringar som är mycket naturtrogna. Bland annat har hon sytt porträtt av sin mamma och av sin dotter. Porträttet av dottern är, enligt Stefan Lindqvists reportage, en parafras på Vermeers klassiska 1600-talsmålning ”Flickan med pärlörhänge”. De hänger just nu på en konstutställning på Tomarps Kungsgård. Det gör mig glad att man kan få skapa med symaskin och ändå få använda sådana liknelser och få ställa ut sin konst. Inte helt självklart. Ett helt uppslag, hela framsidan på kulturdelen med stort foto, notis med foto på framsidan. Allt i färg.
I kanten av en sida ser jag en notis med ett litet foto, skriven av Linda Fagerström. Den handlar om att Borstahusens Konstförening ställer ut Caroline af Ugglas målningar. Fagerström konstaterar kallt att Caroline af Ugglas bara målar för att tjäna pengar på sitt kändisskap. Målningen är bara en fritidssysselsättning (min anm: är den inte det för de flesta konstnärer, vem har råd att försörja sig på sin konst?). Dessutom har hon, ve och fasa, målat sig själv i clownnäsa på målningarna, tillsammans med bl.a. sina barn. Sig själv! Och strösslar med clownnäsorna överallt i bilderna. Fagerström jämför Caroline af Ugglas med Carolina Gynning och konstaterar att hon bara är ute efter pengar. Hon avslutar med konstaterandet ”Att Borstahusens Konstförening känner sig kallade att delta i vinstmaximeringen tyder antingen på mycket dåligt omdöme eller desperation. Caroline af Ugglas utställning medför ju (min anm: ”ju”?!) att både trovärdighet och konstnärlig verkshöjd faller till rekordlåg nivå i Pumphusets historia. Clownen faller pladask. Och det är inte roligt.”
Nej du, Linda Fagerström, trovärdigheten till din konstkritik faller pladask när den baserar sig på vad du tycker och tänker om konstnärens övriga verksamhet. Anar jag en gnutta missunnsamhet? Eller är det de gamla recensentrötterna från 1800-talet som du har svalt med hull och hår? En konstnär skall göra obegripliga verk under stort lidande och svält, sedan skall recensentkåren trava in och förklara bakomliggande tankar för den dumma allmänheten. Clownnäsa på Linda Fagerström!
Caroline af Ugglas tillhör inte mina favoriter, det är inte hennes konst detta blogginlägg gäller utan det sätt den behandlas på av kritikern. Att skriva så nedlåtande om någon av dessa skäl stör mig. Så beter man sig inte. Som kritiker skall man inte göra narr av någon, i detta fall såväl konstnär som konsthall.
Man kan skapa konst med symaskin, man kan skapa konst även om man har annan verksamhet, har man tur kan man sälja sin konst och tjäna pengar på den. Eller så kan man inte skapa konst men klaga på dem som gör det.
2 kommentarer till Maktfullkomliga kritiker?