Jag har en liten paus nu i att skriva lättlästa deckare för barn. Skälet är att flera manus nyligen gått iväg till ett antal förlag, nu är det bara att vänta på deras svar.
Det kan ta några månader innan alla svarat och under tiden har jag gett mig i kast med en tanke jag haft ett tag: att skriva lättläst för vuxna med Lillemor Stenlund, min deckartant. Det aktualiserades vid det avslutande zoom-mötet i barnbokskursen och då fick jag också tips om en lättlästbok. Jag lånade den genast från biblioteket och blev genast taggad att börja skriva.
Jag vill låta Lillemor Stenlund lösa några fall och beskriva det på ett sätt som kan vara tillgängligt även för den som börjar bli till åren. Man kan få svårt både med synen, orken att läsa länge och att kunna minnas subtila ledtrådar som dyker upp med 100 sidors mellanrum. Det behöver man inte vara lastgammal för. Samtidigt kan den som är äldre ha dels kännedom om såväl ord som företeelser som kanske inte yngre kan, kanske i vissa fall ha lättare att förstå.
Lillemor är för övrigt själv inte purung och har inga problem med att låta berättandet gå i sin egen takt. Jag tror att hon och läsarna kan förstå varandra mycket bra.
Den första berättelsen är redan på god väg. Det blir en helt ny deckargåta som inte är utgiven tidigare. Därför har den inte någon illustration utan får låna från en av Lillemors ljudböcker ”Gamla synder”.
