April och maj är det högsäsong för min del – och för många andra. Bokslut och deklarationer ska in, först för enskilda firmor och sen för aktiebolag, samtidigt som skrivandet intensifieras på de utbildningar man har glädjen av att gå ska in. Siffror och bokstäver i en aldrig sinande ström, tröttnar man på det ena är det bara att ta tag i det andra.
Dessutom högsäsong för sammankomster av alla de slag! Påsken är precis avslutad, med traditionell äggletning tillsammans med våra tyska vänner, och i maj är varenda helg uppbokad med olika aktiviteter. 19-20/5 har Författarförbundet först fest och sedan årsstämma. Det var flera år sedan jag deltog senast men nu när de valt att hålla dem i Malmö måste jag förstås anmäla mig.
Jag fick tag i en bok som inköptes för flera år sedan och sen blev bortglömd, Den tredje åldern av Patricia Tudor-Sandahl, och har läst en bit varje morgon medan jag väntat på att gästerna skulle vakna. Åldern mellan 50 och 70 är ganska bortglömd i både litteratur och samtal, som om den var ointressant och händelselös. Det är den långt ifrån och samma sak gäller boken. Det är nu man kan hitta på saker, när man äntligen kan sluta bry sig om allt runt omkring. Jag ser verkligen fram emot pensionen men inser att det gäller att ta vara på tiden innan dess också. Och att ta hänsyn till sig själv när det är svårt att orka allt.
Den tredje åldern
Ett av många tänkvärda citat ur boken, detta har författaren i sin tur hämtat från Naguib Mahfouz:
”Ofrivilligt och utan förvarning kom en känsla av ålderdom över mig. Jag vet inte hur jag hade kunnat bli omedveten om början till slutet, avskedets överhöghet: en salut till det långa liv jag tillbringat i trygghet och sällhet, en salut till det liv jag njutit i ett hav av ömhet, utveckling och kunskap. Nu ger den eviga rösten order om avfärd. Säg farväl till din vackra värld och gå till det okända. Och det okända, mitt Hjärta, är inget annat än utslocknande. Bort alla gagnlösa lögner om att få gå vidare till ett annat liv. Hur, varför, vilken rationell tanke kan bestyrka dess existens? Det sant förnuftsmässiga är vad mitt hjärta sörjer. Farväl, o liv, som har givit mig allt av mening. Så slutade det, och lämnade bakom sig en historia tömd på varje mening.” Detta är ett fosters meditationer i slutet av nionde månaden.
4 kommentarer till Högsäsong