På Boktipset hittar jag 2014 två recensioner av Bä bä svarta får som jag inte sett tidigare och blir mycket glad:
16 november 2013 har Blommiga Barbro skrivit:
Jag måste säga att jag verkligen gillar Eva Ulleruds ”Snälldeckare” Lillemor och Torsten Stenlund, det udda deckarparet sticker ut med det faktum att de är så innerligt vanliga med sin kärlek för mat och goda viner. Boken är välskriven, har betydligt fler sidor än första boken. Den är välskriven, småspännande och intressant. Dock är den inte riktigt lika rolig som ettan, och med lite väl mycket ovidkommande information bitvis. Men på det stora hela en riktigt mysig deckare, betydligt bättre än överreklamerade Läckberg & Jungstedt! Rekommenderas varmt!
Elisabeth Jönsson skriver 12/9 2013
En härlig deckare att omslutas av på kvällskvisten ( gjorde jag i går kväll). Lillemor och maken Torsten löser deckaräventyr. Denna gång i den lilla staden Edenbridge i England, på ytan en lugn och idyllisk plats, men… Feel good känsla!
Kan man bli annat än lycklig när man läser en så fin recension som den författaren Holger Wästlund skrivit på sin tips-sida? Så här står det:
Jag har just läst Eva Ulleruds senaste kriminalroman ”Bä, bä svarta får”. I denna, liksom i hennes första kriminalroman, är det paret Lillemor och Torsten Stenlund, som tack vare sitt intresse för resor, god mat och goda drycker, ofrivilligt dras in i en mordgåta. Denna gång utspelas händelserna i en engelsk småstad som verkar vara den mest lugna och idylliska platsen på jorden innan man plötsligt hittar ett lik.
Eva Ullerud har i denna bok valt en idealisk miljö för mord och intriger. I den lilla byn finns ett gammalt hus, som i vanliga fall bara inhyser en ensam katt, med en knarrande trappa och en vind från vilken det då och då hörs mystiska ljud. Där finns också den klassiska puben där det skvallras och ryktas om avundsjuka och gamla oegentligheter. Denna miljö knyter Eva Ullerud, på ett fyndigt sätt, samman med moderna företeelser som kvalitetscertifiering av produkter enligt internationell ISO-standard och research på Internet.
Eva Ullerud är skicklig på att måla upp miljöer och beskriva personligheter. Jag kände mig, som läsare, mitt inne i händelserna. Jag tycker att det är en underhållande läsning och genom att den slutgiltiga lösningens pusselbitar släpps lite här och där i boken så hålls spänningen hela tiden vid liv.
Eva Ullerud har med sitt par, som gillar resor samt god mat och goda drycker, hittat en bra form för att skriva flera kriminalromaner. Jag ser fram mot dessa. Den här var både intressant och listigt uppbyggd så jag kan varmt rekommendera både denna och eventuella fortsättningar.
Så här skriver Björn Amby på sin sida I skuggan av en bok:
Eva Ullerud guidar oss skickligt genom detta mordmysterium. Hon ger läsaren steg för steg nya pusselbitar men aldrig tillräckligt för att man skall kunna lösa gåtan. Samtidigt puttrar gemytligheten, karaktärerna känns gedigna och miljöbeskrivningarna är både grundliga och underhållande. Jag ser med spänning fram emot nästa bok om deckarparet från Bäckemåla.
Läs gärna hela recensionen!
Så här har Birgitta Svensson skrivit om ”Bä, bä svarta får” i en kommentar på min hemsida:
Handlingen byggs upp på ett säkert sätt som för historien framåt utan att bli tråkig. Reseskildringarna samt restaurangbesöken är ett plus, det lockar till att vilja besöka platser som ligger lite utanför de största turist stråken. I boken ”Bä bä svarta får” kommer den mystiska engelska stämningen fram med ex. fotsteg på vinden samt saftflaskor mm. Vem är vem och vem gör vad, när var och hur.
Mera spänning och huvudbry är alltid bra i en deckare och det har utvecklats mellan de två böckerna. ”På blodröda tuvor” och ”Bä bä svarta får”. Spännande fortsättning följer…
Bokparets recension av Bä, bä svarta får på deras bokblogg är positiv. Klart man får lust att skriva vidare när man läser så vänliga ord! Så här lyder deras kommentar.
Lillemor och Thorsten beslutar sig för att tillbringa ett par veckor i London för att hälsa på sin son Fredrik. Denne ordnar så de får bo i ett hus som tillhör Fredriks arbetskamrat Laura. En av de första dagarna finner Lillemor en död man i fårhagen. I samband med polisens undersökning av mordet blir Laura misstänkt och Lillemor försöker ta reda på vad som verkligen hänt. Hon får kännedom om en händelse vars ursprung ligger lång tillbaka i tiden.
Eva Ullerud har skrivit en pusseldeckare med en story som visar hur långt människor kan gå för att ägna sig åt utpressning och hämnd. Det är en intressant och hållbar historia och information som förklarar orsaken till mordet framkommer successivt hela tiden. Typiskt för pusseldeckaren är att någon i slutet av berättelsen talar om hur det hela gick till. I detta fallet är det en amatör.
Författaren har ett härligt och målande språk och man ser lätt både miljöer och personer framför sig efter hand som hon beskriver dem. Hela tiden lägger författaren ut ledtrådar både falska och äkta precis som det skall vara i en pusseldeckare.
Eva Ullerud är en författare som vi tror kommer att utvecklas till en riktigt bra pusseldeckarförfattare
Recensionen på Beskrivarblogg, bloggaren själv heter Margareta, var blandat positiv och negativ. Här en del av hennes recension:
156 sidor med en ganska finurlig intrig, många ”falska” spår och möjliga illgärningsmän/-kvinnor, fina skildringar av engelsk natur och sevärdheter, beskrivningar av både puböl och de rum i London där Winston Churchill höll till under kriget. Ibland lite väl många och detaljerade miljöbilder, kan jag tycka. En spirande kärlekshistoria och ett gammalt längegift par från Sverige på besök hos sonen i England därtill – god förströelse sammantaget.
Jag gillar illustrationen på baksidan, utförd av Catharina Ullerud, och rekommenderar boken som läsning under t ex en tågresa – eller varför inte som en lite spännande guide i London eller trakterna runt den lilla staden Edenbridge (som jag inte vet om den faktiskt existerar med det namnet).
Idag fick jag en spontan recension från en läsare, Sven, av ”Bä, bä svarta får”. Han hade streckläst de tre första kapitlen över sin fika och kunde knappt bärga sig förrän han kom hem och kunde fortsätta. Med boken i jackfickan kom han fram till mig och berättade att han tyckte den var så bra för att man lätt kan följa med i den spännande berättelsen och även hålla reda på personerna i boken. Läsarna är helt klart de viktigaste recensenterna!