What’s in a name?

What’s in a name?

Nej, jag ska inte recitera Romeo och Julia, även om jag fortfarande kan texten utantill efter 40 år. Gick estetisk variant på gymnasiet på Finnvedsskolan i Värnamo och vi satte upp det mesta från Antigone till My Fair Lady. Å vad det var roligt!

Men nu gällde det andra namn, sådana som man inte i första hand tänker på som namn. Kung Jehu till exempel, som levde för nästan 3000 år sen. Vad han gav namn till när han for fram är ju inte så svårt att gissa. Jag är inte så säker på att han varit stolt om han istället fått ge namn till en liten fisk, som en präst i Karibien gjorde. Guppy hette mannen och det namnet delar han numera med ett oändligt antal fiskar världen över.

På 1500 talet levde en fransk ambassadör vars namn då förknippades med något nytt och positivt. Idag har vi väl inte riktigt samma syn. Jean Nicot hette han, mannen som introducerade tobaken i Europa.

Att jacuzzin uppfanns redan på 40-talet av Candido Jacuzzi hade jag ingen aning om och visste ni att makadam uppfanns av John McAdam, som försökte få bort 1700 talets leriga vägar genom att hälla på småsten?

Eller hur frisbeen kom till: tänk en konditor som bakar pajer i formar. Vad tror ni universitetsstudenterna gör med de tomma pajerna? Exakt! William Frisbie hette konditorn som låg bakom denna enkla och geniala hund- och strandleksak.

Största bugningen skall nog ändå vi svenskar göra för Melitta Benz! För nog visste väl alla att Melittafilter, bryggare och det hela har en upphovskvinna som hette Melitta? Tänk vad hon uträttat för författare och för alla andra yrkesutövare! Kaffe är ändå nödvändigt.

Melitta Benz

Melitta Benz

Till sist vill jag ändå slänga in en brasklapp! Ja, varifrån kommer nu det ordet? Jo det var biskop Hans Brask som på ett beslut att avsätta en ärkebiskop på 1500 talet gjorde det kända tillägget ”härtill är jag nödd och tvungen”. En brasklapp.

Eponymer kallas det. Kommer från grekiskan och betyder namngivare. Man kan ge upphov till en företeelse, själv bli bortglömd men ens namn lever kvar. Nästan som om namnet lever vidare genom konst eller litteratur. Det är ju kanske inte så illa att ha miljarder små guppies döpta efter sig i alla fall?

Nä, jag kan inte låta bli! Här kommer den:

’Tis but thy name that is my enemy;
Thou art thyself, though not a Montague.
What’s Montague? it is nor hand, nor foot,
Nor arm, nor face, nor any other part
Belonging to a man. O, be some other name!
What’s in a name? that which we call a rose
By any other name would smell as sweet;
So Romeo would, were he not Romeo call’d,
Retain that dear perfection which he owes
Without that title. Romeo, doff thy name,
And for that name which is no part of thee
Take all myself.

 


Det här inlägget postades i Ditt och Datt på Måfå, Kultur: konst, teater, film och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.