Den trettonde Messias

Jag började läsa Sverker Snidares bok ”Den trettonde Messias” på tåget till Lund. Mycket arbete kom emellan så att jag var tvungen att lägga den ifrån mig i ett par dagar. Sen tog jag upp den igen, började läsa på eftermiddagen och sträckläste en hel natt, tills den var slut framåt gryningen. Jag kunde inte släppa den. När jag läst klart kunde jag inte släppa tanken på den.

Den trettonde Messias

Den trettonde Messias

Den trettonde Messias är baserad på dokument från 1700-talet. De låg gömda i en liten kista vid skorstensstocken i författarens hus och kom inte fram förrän en murare hittade dem vid renovering av skorstenen. Tänk vilken skatt att finna! Och vilken tur att den blev funnen av en författare, som kunde använda sin fantasi för att fylla tomrummen med ord. Bakgrunden till historien ger ett djup och en dimension till hela boken.

Historien börjar 1787, med en liten ovanlig pojkes födelse. Han döps till Sam men inte utan problem – prästen faller ner död när han tar i pojken. Sam har förmågor som visar sig när han bara är några år gammal. Han kan tala med djuren, hela skadade och hjälpa till när barn föds. Han är sympatisk och som läsare tycker jag mycket om honom. Därför är det spännande att följa Sam genom åren. Han får fly från sitt hem och råkar ut för mycket, både trevligt och mindre trevligt. Han vill gärna bli Franciskanermunk, hur det går med den drömmen ska jag inte avslöja.

Samtiden är fint skildrad genom boken, jag känner att jag verkligen är där, i 1700 talets Sverige. Både vad gäller allt i omgivningen och större händelser som berörde människorna då. En sådan skildring kan lätt bli ”för mycket” och ta över. Så är det inte i Sverker Snidares berättelse, bakgrunden känns fullkomligt naturlig rätt igenom hela boken. Jag anar omfattande researcharbete. Bokens prolog och epilog gjorde mycket – de var klangbottnen som fick hela berättelsen att sjunga.

Berättelsen om den trettonde Messias har ett oerhört starkt och gripande slut. Det följer med mig när jag lagt ihop boken och gör att jag undrar hur jag ska formulera mig för att göra den rättvisa. Jag kan bara säga: läs den!

 

Det här inlägget postades i #blogg100, #Blogg52, Författarkollegor, Jag läser och recenserar, Romaner och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Den trettonde Messias

  1. Birgitta Svensson skriver:

    Läs den!
    Det är de bästa berömmen bok kan få av en god recensent 🙂

  2. Susan Casserfelt skriver:

    Sverker var stolt som en tupp över din recension. Jag hörde honom tala igår på Anns skrivmingel.

    Riktigt skoj!

    • Eva Ullerud skriver:

      Så roligt att höra! Han har all orsak att vara stolt över sin bok i alla fall – den är riktigt bra.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.