Respons på Svens dikt

I fredags var det respons igen, det var den tredje på en vecka så det är mycket just nu både med att skriva och läsa varandras skrivande. Responsen är givande, tyvärr är tiden ofta kort i synnerhet om man hamnar på slutet av de två timmarna. Jag var huvudläsare till en dikt och en annan i klassen var huvudläsare till mig, därutöver har alla läst och kommenterar allas texter.

Min dikt, Svens dikt, behöver två ändringar framför allt; i vers två ska ett nödrim som tillika innehåller ett verb som enligt läraren (och där har han helt rätt) definitivt passerat bäst före datum. En längre text, orimmad, behöver kortas. Jag skulle ha gjort det innan om mer tid funnits; Catharina (dottern) hade redan tipsat mig om det. Huvudläsare och lärare var helt eniga. Därtill en rolig kommentar om den fria texten, den liknar en fågel och borde ändras så den stämmer ännu mer med en fågels siluett.

Så långt är allt gott och väl. Men mitt tvivel rör om jag kan skriva dikter på ett nutida, gångbart sätt? Rim verkar vara helt och det är synd. Ska jag överge dem? Bara skriva barnrim? Nyttigt är det i alla fall.

En annan intressant sak var när en av läsarna beklagade att hon inte kunde berätta om den dikt hon skulle lämna respons på för hon förstod inte vad den handlade om. Tack för det Lisa, det förstod inte jag heller (trots att den som skrivit skriver mycket väl och jag tycker om hans texter)! Men så kan man ju inte säga, nä lägg pannan i veck och tala om de vackra orden istället. Det är comme il faut. Alla skrattade, som att de så klart förstod. Och när sen den ena efter den andra trevande kom med olika förklaringar och det – för mig – var helt solklart att ingen fattat (utom faktiskt läraren) var det fortfarande ingen som verkade reagera. Är det så? Är texterna som konstverk där man absolut inte behöver fatta något utan bara ska titta på hur vackra orden är? Är det fullständigt ointressant vid responsen om textens innebörd har gått fram till mottagarna eller inte? Responsen känns absolut lika viktig när det gäller kollegornas/klasskamraternas verk. Jag försöker tolka hur läsarna tänker. Det är ju mina potentiella läsare också. Sen kan jag förstås fråga mig om de representerar medelläsaren eller om de är av en annan klass, en mer förfinad läsarklass?

Nåväl, läraren gillade Svens omsorg om fåglarna och lyckades gissa att det rörde sig om en koltrast. Det fanns två ledtrådar till fågelarten i dikten.

This entry was posted in Utbildningar, Verser och dikter, lyrik and tagged , , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Respons på Svens dikt

  1. Tora Greve says:

    Jag tycker du ska säga ifrån när det är en text du inte förstår. Då har författaren 1.) inte varit tydlig nog. 2.) velat göra sig märkvärdig. Din och de andras reaktion tyder på att ni har gått på kejsarens nya kläder.

  2. Eva Ullerud says:

    Det är exakt så det känns ibland; kejsarens nya kläder! Samtidigt är området mellan prosa – prosadikt – dikt emellanåt svårt att greppa.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.