Mo Yan, kinesisk författare, tilldelas nobelpriset i litteratur 2012.

Mo Yan (pseudonym för Guan Moye) är född 1955 och uppvuxen i Gaomi i Shandongprovinsen i nordöstra Kina. Hans föräldrar var lantbrukare. Under kulturrevolutionen lämnade han som tolvåring skolan och började arbeta inom jordbruket, senare på en fabrik. År 1976 gick han in i Folkets befrielsearmé och det var under tiden där som han började studera litteratur och skriva egna berättelser. Hans första novell publicerades i en litteraturtidskrift 1981. Genombrottet skedde några år senare med kortromanen Touming de hong luobo (1986, på franska Le radis de cristal 1993).

Mo Yan knyter i sin berättarkonst an till de erfarenheter han gjorde under sin ungdom och till miljöerna i den provins där han växte upp. Detta blir tydligt i hans roman Hong gaoliang jiazu (1987, på svenska Det röda fältet 1997). Boken består av fem berättelser som vävts samman och utspelar sig i Gaomi under några turbulenta decennier av 1900-talet, med skildringar av banditkultur, japansk ockupation och de svåra villkoren för landets fattiga lantbrukare. Det röda fältet blev 1987 en framgångsrik film i regi av Zhang Yimou. Romanen Tiantang suantai zhi ge (1988, på svenska Vitlöksballaderna 2001) och den satiriska Jiuguo (1992, på engelska The Republic of Wine 2000) har betraktats som subversiva på grund av sin skarpa kritik av det samtida kinesiska samhället.

Fengru feitun (1996, på engelska Big Breasts and Wide Hips 2004) är en bred historisk fresk som utifrån en enskild familj skildrar Kinas 1900-tal. Romanen Shengsi pilao (2006, på svenska Ximen Nao och hans sju liv 2012) framställer med svart humor vardagsliv och våldsamma omvälvningar i den unga folkrepubliken, medan Tanxiangxing (2004, på franska Le supplice du santal 2006) är en historia om mänsklig grymhet i det sönderfallande kejsardömet. Mo Yans senaste roman Wa (2009, på franska Grenouilles 2011) belyser konsekvenserna av Kinas påbjudna ettbarnspolitik.

Med en blandning av fantasi och verklighet, historiska och sociala perspektiv har Mo Yan skapat en värld som i sin komplexitet påminner om den hos författare som William Faulkner och Gabriel García Márquez, samtidigt som han tar sin utgångspunkt i äldre kinesisk litteratur och folklig berättarkultur. Vid sidan av romanerna har han publicerat åtskilliga noveller och essäer i skilda ämnen, och anses trots sina samhällskritiska ståndpunkter som en av de främsta samtida författarna i sitt hemland.