En dikt – av många

Jag lärde mig gå på händer
och strax måste mamma se.
Hon var den förnämsta publiken.
Fem öre tog jag i entré.

Det hela var bara ett vedskjul
men störde ej minsta grand.
Och cirkusens namn var präktigt:
Den hette Tigerbrand.

Succén var klappad och given,
parketten glad och förnöjd.
Men cirkusartistens bana
blev ganska brant och fördröjd.

Rätt illa for han i världen
och mager blev han och skral.
Men ett-tu-tre- hur kom det sig,
fick han upp en saltomortal.

Då kom där ett pris. – I våras
kom där en medalj också.
Det skulle glatt hans mor.
Men hon var inte hemma då.

Hon reste så brott och vida.
Hon bor i ett annat land
långt bortom pris och medaljer
och cirkus Tigerbrand.

Nils Ferlin

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>