Kandidatkursen på LUFS var fantastisk, makalös, underbar. Magisterkursen är ännu bättre! I alla fall hittills, efter första campusveckan, får jag kanske tillägga.
Vi har en liten textsamtalsgrupp på fem elever och två lärare. Kan ni tänka er vilken lyx?! Hur många dagisbarn är det på en personal? Hur många grundskolebarn på en fröken? Vi vältrar oss just nu i värme och uppmärksamhet och tid!
Min grupp, Bergljot, Annika och Johan från förra året och Martin (känns som om han alltid hört till) som är ny för oss, har fått Sigrid Combüchen och Immi Lundin som handledare. Men kan ni tänka er?! Immi, som kan så mycket om deckare, Sigrid, som kan så mycket om Norge och Tyskland, bägge, som kan så mycket om ALLT! De är författare, de är journalister, de är så oerhört kunniga.
Och tid! Vi har fått tid! Två timmar kan lätt läggas på en av våra texter, att hinna ge all respons och att tänka till och ge mer och att sätta texten och responsen i relation till sitt eget arbete. Detta är verkligen himmelriket. Nu kommer vi dessutom alla att få lämna text varje gång. Det betyder inte bara att man får veta mer om sin egen text och har en deadline för att skriva. Det betyder också att man får läsa de andras texter! Och vilka texter sen. Vilka underbara berättelser! Visst gillar jag de böcker vi får läsa (till och med Dostojevski, hade jag aldrig anat) men att läsa kurskamraternas texter det är ändå det roligaste.
Nu är det bara en halv dag kvar, sedan uppehåll till slutet av oktober. Då ska man ha skrivit 8-30 sidor till, brevväxlat, läst en bok och skrivit respons på varandras texter. Vad gör man när detta året är slut? Finns det en avvänjningskur eller kan man hoppas på att få gå om? Gissa om jag trivs!
6 kommentarer till Magisterkursen i Lund