Det är inte jag som går upp i limningen utan mina böcker. Eller, rättare sagt, några av de exemplar av ”Vitt och Kallt, sa Bonnie Katt” som jag fick från Vulkan gjorde det. Jag kontaktade Vulkan och de var lika vänliga, hjälpsamma och proffsiga som alltid och bad mig returnera dem för byte. Vulkan är verkligen bra när det gäller tryckning, Stefan kontaktade tryckeriet och de bytte till fler sidor så det håller bättre.
Jag kollade limningen i de 100 böcker jag hade och sållade ut de som inte höll, detta var i september. Sen råkade jag blanda dem igen och fick noga kolla varje bok jag sände ut istället. Nu har jag äntligen tagit mig tid att gå igenom böckerna igen och returnerat de böcker som går upp i limningen för byte. Phu. Måtte jag nu få nya innan kattmässan.
Hoppas också att Vulkan tar in recensionen från Sydkatten på sin Facebooksida. Ska nog tipsa dem om att de kan hjälpa sina författare att nå ut och att få kontakt med varandra genom att länka till våra hemsidor från Vulkans sida. Att skriva böcker består ju inte bara av att … skriva böcker.
Hittade förresten instruktioner och kurs på nätet för att binda sin egen bok. Sett ur den synvinkeln är det ju otroligt mycket som man inte behöver göra som författare, även om man själv sköter en stor del av marknadsföring och annat. Ska inte klaga. Dels har jag Vulkan och dels kan man behöva ha annat att sticka emellan med utöver skriva (och utöver sitt vanliga heltidsjobb…) för att inte gå upp i limningen själv.