Äntligen fred!

Ja, i min roman alltså. Jag har kommit till och i helgen passerat 7 och 8 maj 1945, bägge kallade fredsdagar beroende på källa. Ur svensk synvinkel skrev jag förra helgen, denna helg ur norsk. Befinner mig nu, tillsammans med en utsatt karaktär, 18 maj. Han ska precis förhöras för brott enligt landssvikarlagens andra paragraf och jag försöker känna efter hur han upplever situationen. Är han rädd? Kanske inte, efter allt han varit med om tidigare.

Det är tre karaktärer jag skriver om just nu, de har inte träffats på ett par år men jag har besökt dem till och från och vet en del av vad de har gått igenom. Manus fyller nu en pärm, finns precis plats för den sista del jag är inne på, efterkrigstiden. Jag hade som mål att vara klar till dubbelfars 90 års dag om en vecka men inser att det nog inte riktigt blir så, men jag jobbar på, ska inte missa målet för mycket. Dubbelfar? Ja, det är vad andra kallar svärfar. Han tycker inte om det ordet, svär, så han är min dubbelfar istället. Lauritz.

Det är hans berättelse jag skriver.


Det här inlägget postades i Romaner och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.